Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK MÄTTEKNIK
Man kan lätt visa, att virvelströmsför-
lusterna vid given kärna och lindning äro
direkt proportionella mot kvadraten på
spänningens effektivvärde oberoende av
frekvens och formfaktor.
Magnetiseringskurvan vid växelström de-
finieras på olika sätt. Fysikaliskt klarast
är att ange induktionens toppvärde som
funktion av fältstyrkans toppvärde, vilket
blir locus för olika hysteres-slingors toppar
enligt fig. 5X2. speciellt för beräkning av
transformatorer är man emellertid mera
intresserad av att direkt kunna få magne-
tiseringsströmmens effektivvärde. Man an-
ger därför ofta som abskissa fältstyrkans
effektivvärde i AtXm eller AtXcm (At=am-
perevarv). Eftersom en del av magnetise-
ringsströmmen åtgår till järnförlusterna och
en del till magnetiseringen kan man upp-
dela fältstyrkan i en aktiv och en reaktiv
komponent och tala om aktiv och reaktiv
magnetiseringsström.
Begreppet permeabilitet torde vara något
oklart och kan definieras på olika sätt (se
Lamson), men man anger vanligen BXH
för en viss punkt på kurvan. Företrädesvis
inom svagströmstekniken användes begrep-
pet reversibel permeabilitet, som anger
den skenbara permeabiliteten för små
växelspänningar, vilken uppmätes vid en
viss förmagnetisering med likström. Det är
att observera. att den är avsevärt mindre
än magnetiseringskurvans derivata. Vid
konstruktion av tonfrekvenstransformato-
rer och glättningsreaktorer har den rever-
sibla permeabiliteten betydelse.
Anordning av provstycke. Det största
problemet vid magnetiska mätningar-,
speciellt ur ekonomisk synpunkt, är
val av lämpligt provstycke. Detta
skall kunna tillverkas på så enkelt sätt
och med så litet material som möjligt,
samtidigt som ett medelvärde skall er-
hållas. som är direkt tillämpligt på jär-
nets användning i tillverkningen. Idealet
är därvid att mäta på t.ex. en kärna av
932
Fig. FXT spolarnas an-
ordning vid epstein-
prov-.
just den typ, som skall användas, och
detta kan vara möjligt vid småtransforma-
torer men knappast annars. Ur teoretisk
synpunkt är ett ringer lämpligast, där
man kan bli fri från luftgap och kan an-
bringa lindningar med liten läckning. Den-
na typ av provstycke är emellertid ur till-
verkningssynpunkt den olämpligaste. som
en kompromisslösning har det s.k. epstein-
provet fått stor användning, bl.a. som
standard i vissa länder. Man tillverkar
strimlor som uppdelas i fyra buntar, vilka
instickas i fyra spolar, som äro fasthållna
av en stomme, så att det hela bildar en
kvadrat, som fig. FXJ antyder. Ytterligare
om denna anordning återfinnes nedan
s. 933.
Ur tillverkningssynpunkt är givetvis ett
helt litet provstycke bäst, som t.ex. kan
klippas som en remsa ur ett plåtark. Prov
av detta slag äro mycket speciella och
behandlas även utförligare på s. 935.
Upptagning av hysteres-slingan
Ovan under Mätning med registrerande
instrument omtalas, att samband mellan
två tidvariabla storheter kan iakttagas
med katodstråloscillograf. Fig. 5X4 visar
en anordning för att upptaga hysteres-
slingan enligt denna princip. Med trans-
formatorn T injusteras lämplig magnetise-
ringsström genom lindningen NI. Fält-
styrkan är proportionell mot strömmen
och mätes då såsom spänningsfallet över
motståndet RI. Over lindningen Nz er-
hålles en spänning proportionell mot flö-
dets tidsderivata. Denna spänning integre-
ras av R2 och C, och flödets momentan-
värde mätes som spänningen över C. De
två sålunda erhållna spänningarna få via
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
