- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 3a. Teleteknik. Allmän elektroteknik /
934

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEKTRISK MÄTTEKNIK

spänningen över lindningen N2 mätes med
ett likriktarinstrument (som visar medel-
värde, s. 892 och 89J) erhålles ett utslag,
varur induktionens maximivärde beräknas
enligt

E2 WC l o— 10

4N2fM

BMW-:
där
B =induktion i Vchlm2 (104 gauss)

Mllx
l=total järnlängd i cm
a=jämets täthet i kgxdms
N2=antal varv i spänningslindningen
f= frekvensen
M=total järnmängd i kg ,

Användes effektivvärdesvisande instru-
ment, divideras dess utslag med formfak-
torn, som då måste bestämmas.

Järnförlsusterna mätas med wattmetern och
erhållas ur
. L
avi lv2
Pfe=totala järnförlusterna
P«»z=avläst effekt på wattmetern
N1=magnetiseringslindningens varvtal
N2 = sekundärlindningens varvtal
P»=förbrukad effekt i voltmetrar och
wattmeterns spänningsgren.

P»:P —P»

där

Resistansförlusterna i magnetiserings-
lindningen inkomma ej j mätresultatet.

Aktiva resp. reaktiva magnetiseringsström-
men erhålles som

Pfe

Im:119-J· T
Qi-
I =I - «
ly I e» s

S = tillförd skenbar effekt=

N
:lte»«E2-»’N«;

där

E2 e»=uppmätt effektivvärde över se-
kundärlindningen
I1 «,=uppmätt effektivvärde genom
primär-lindningen
NxNz = lindningarnas varvtal

934

Vid stora B-värden kommer flödet i
luften mellan lindning och järn att införa
ett mätfel, som även vid litet luftmellan-
rum kan uppgå till några procent. Den där-
av inducerade spänningen kan kompen-
seras med en ömsesidig induktans mellan
lindningarna.

Vid lägre induktion har man oftast inga
svårigheter att få denna sinusformad, men
vid högre värden uppstå avvikelser, som
kunna bli betydande. Förlusterna måste då
korrigeras till att gälla för sinusformat flö-
de, vilket anses nödvändigt om formfak-
torn avviker mer än lMi från värdet vid
sinusform, l,111« Denna korrektion ut-
föres med tillräcklig noggrannhet med

formeln
kbfkv · 1,1112

Plec»= Pmcm · kyf- kv fje
där
Pkon = korrigerade järnförluster
szizz = uppmätta järnförluster

k« och k» enligt ovan och mätta vid den
högsta induktion, som gav si-
nusform.

För att mäta formfaktorn har man lämp-
ligen ett likriktarinstrument och ett effek-
tivvärdesinstrument. se smith och Con-
cordia.

Fältstyrkan beräknas ur strömmen, järn-
längden och magnetiseringslindningens
varvtal, Nj. I fig. har ritats en effektiv-·
värdesvisande och toppvärdesvisande am-
peremeter. Den senare kan lätt göras en-
ligt fig. 5X7. Med en likriktarevoltmeter
mätes spänningen över sekundärspolen

j-
MI-

»
-

Fig. FXZ Metod att mäta en ströms topp-
Värde medelst ömsesidig induktans och lik-
riktat-instrument

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 30 10:14:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/3a/0948.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free