Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ledande material
Chrom-Widerstandslegiekung. Arch. Techn.
Messen. Z 9Zl—5. Widerstandswerkstoffe
für Normalwiderstände. Z 931—6. silber-
legierungen als Widerstandswerkstoffe,
Z 931—7, Z 931——8. Metallische Werk-
stoffe für elektrische Widerstände, Metall-
wirtsch., 20, 1941. s. 69—76, 101——104. —-
sveistrup, P., Lidt om Elektrokul. Elektro-
teknikeren, 41, 1945, s. 295-—305. 327—
342 (omf. litt. ref.). — soper, P. F., A
review of carbon brush contact pheno-
mena, Beama Journal, 53, l946, s. 132—
137, 189-—l93, 228—232. —- Hayes, M. E.,
Current-collecting brushes in electrical
machines, Pitman, London 1947. — Werk-
stoffhandbuch, Nichteisenmetalle, VDE-
Verl» Berlin l940.
Kontaktmaterial
Kontaktproblemen överspänna i stort
sett hela elektrotekniken, och uppdelningen
göres lämpligen efter arbetssättet. Vilande
kontakter har man i t. ex. skenskarvar,
skruvkontakter av olika slag och från-
skiljare, glidande kontakter t. ex. på släp-
ringar, strömsamlare och reglermotstånd,
medan reläer, kontaktorer och manöver-
brytare av alla slag öppnas och slutas un-
der strömbelastning.
Allmänr. Den bärande kontaktytans stor-
lek är beroende av kontaktkraften samt ma-
terialets elasticitetsmodul och hårdhet och
är alltid mycket liten i jämförelse med
den skenbara kontaktytan. Äro kontak-
terna så utformade, att endast en berö-
ringsyta uppstår (exempelvis korsade cy-
lindrar, sfärer mot varandra eller mot
plan), kan den bärande kontaktytans radie
vid elastisk deformation beräknas ur
»
där a erhålles i rn om cylinderns eller
sfärens radie är r (i m),Pär kontaktkraften
(i n; 1 n=1-9,81-:-0,1 kp) och E är kon-
taktmaterialets elasticitetsmodul (i nlm2;
106 n-m2=1 MnXmTTOJ kpXmm2). Vid plas-
tisk deformation erhålles a ur P=H»a2,
där H är materialets hårdhet (i n-m2). Den
formel, som under givna förhållanden ger
största värdet på a, skall användas.
Har man plana kontaktytor med så stor
kontaktkraft, att kontakt utbildas på flera
ställen genom plastisk deformation, kan
man räkna med uttrycket P=0IHA,,, där
A« är den bildade totala kontaktytan och
a är en faktor, som vid experiment befun-
nits ligga mellan 0,3 och l. Man kan en-
ligt Holm i allmänhet sätta CIO-, vari-
genom Ab och därmed resistansen blir
bestämd av P och H.
Kontaktresistansen består av två an-
delar, den ena, förträngningsresistansen,
härrörande från strömmens förträngning
till den bärande kontaktytan, Ad, och den
andra orsakad av de främmande skikt,
som alltid finnas på metallens ytor, om
icke alldeles särskilda åtgärder vidtagits·
Förträngningsresistansen, mätt som R=
=UXl på stort avstånd från själva kon-
taktstället med radien a, den s. k. a-ytan,
erhålles ur 9
R-Z;
där x) är kontaktmaterialets resistivitet
(i Qm). Resistiviteten och andra för mate-
rialens användning som kontakter viktiga
konstanter ha sammanställts i tab. 1:8.
Det främmande skiktet är i sina första
stadier enmolekylärt och leder kvasime-
talliskt på grund av den s. k. tunneleffek-
ten. Det kan sedan på de flesta material
växa vidare och bilda anlöpningshinnor
med hög resistivitet. Resistansen per yten-
het bärande kontaktyta hos ett enmole-
kylärt skikt är av storleksordningen
021012 9m2, oberoende av temperatur,
kontaktkraft och spänning.
Fig. 1- 11 visar en sammanställning enligt
Holm av uppmätta och kontrollräknade
resistansvärden vid olika kontaktkrafter för
några aktuella material i form av stavar
953
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
