Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iW
ma·r). På nickel växer oxiden mycket
långsammare enligt den empiriska formeln
s=0,484 eo’«"37 19 ln(25 t) t20
Ett skikt av CuzO har i enlighet härmed
efter ett dygn vid 180 C ökat 180Ä och
efter en månad 1050Ä över begynnelse-
värdet 20 Ä. För nickeloxiden bli motsva-
rande värden endast 4 och 6Å resp., vil-
ket bl. a. åskådliggör nyttan av en för-
nickling. Äluminium får mycket snabbt
ett tätt, glasyrliknande skikt av A1203,
som skyddar mot fortsatt oxidation vid
temperaturer under 4000 C. Zink skyddas
på liknande sätt. De rostfria stålen ha ett
skyddande skikt av kromoxid med tjock-
leken 10—20 Ä.
Oxidernas tillväxthastigheter kunna avse-
värt minskas genom att kontaktytorna ges
ett tunt överdrag av olja eller fett (epi-
lamen)· som icke nämnvärt ökar resistan-
sen men fördröjer syretillträdet till metall-
ytan. Man måste emellertid beakta, att
damm och smuts lättare fastna i ett så-
dant skikt.
Vid hopklämning av skenor av alumi-
nium bör man först avlägsna oxiderna
och göra ytan en aning grov, t. ex. genom
lätt filning, och sedan ge ytorna ett epi-
lamenskikt före hopläggning. sådana kon-
takter ha i drift visat sig beständiga.
Kontakt mellan olika metaller bör i all-
mänhet undvikas på grund av lokalele-
mentbildning och därmed åtföljande mate-
rialvandringar vid fukttillträde.
Vid användning av aluminium och zink
måste man ordna fjädrande kontaktlast,
emedan materialen kallflyta.
För små kontakter med krävande upp-
gifter använder man ädelmetaller och le-
geringar mellan dessa. Några sådana ma-
terial ha uppräknats i tab. 1:9. där de
ordnats i grupper allt efter sin benä-
genhet att ge anlöpningshinnor. För vi-
lande kontakter kan man ofta nöja sig
med ett elektrolytiskt överdrag, där så-
Ledande material
dana kunna göras täta, varigenom ädel-
metallernas användningsområde ur pris-
synpunkt avsevärt vidgas·
Glidande kontakter-. För strömsamlare och
släpringar användas huvudsakligen kon-
taktstycken, s. k. kolborstar, av elektro-
grafit eller blandningar av metall och
grafit. Anslutniingssladdar av kopparlits
ingjutas i borsten vid tillverkningen.
l glidande kontakter måste nya a-ytor
hela tiden utbildas, och i den mån anlöp-
ningshinnor kommit till stånd på ström-
samlaren eller släpringen, s. k. brunerings-
skikt. måste dessa frittas. Kontaktspän-
ningen i drift kommer därigenom att ligga
ungefär vid slutfrittspänning GIF-målt-
spänning) och blir av storleksordningen
0,5—l,5 V.
Friktionskoeffioientem », är mycket olika
för olika ytbeskaffenhet. Rena metallytor
häfta ihop ungefär som om de vore hop-
svetsade i de bärande kontaktytorna, och
man mäter vanligen »)1. Ytor med an-
löpningshinnor ge «=0,2—0,a, grafit .«=
=0,1—0,a, kolborstar «=0,1—0,2, och
ytor med enmolekylärt fettskikt, epilamen,
likaledes ««=0,1-—0,2.
Nötningen vid glidning mellan rena me-
tallytor med stort « är mycket stor men
sjunker snabbt, om anlöpningshinnor ut-
bildas. Något entydigt samband mellan
friktion och nötning existerar dock icke.
Nötningen hos kolborstar är beroende av
kontaktkraft, glidhastighet, fukthalt i om-
givande luften och belastningsströmstyr-
kan. För elektrografitborstar är nötningen
liten men blir hos metallgrafitborstar en
faktor av stor betydelse. Enligt Holm kan
nötningens beroende av de verksamma
faktorerna för positiv metallgrafitborste be-
skrivas med en empirisk reduktionsformel
P 1——0,75V-7 1-
G—I THz-» w
P I os81—0,8Vf—
498 ? (E) 0,4Z
957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
