Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROMATERIALLÄRA »
11000 volts), BS 803—1938. — Bituminous
killing compounds for electrical apparatus,
Bs 688—1936.
Litteratur
Blokker, P. c., Ueber einige physikalische
Konstanten von Bitumen, Z. angew. Chem.
52. l939, s. 643——654. — Dunton, A. R»
and Muir, A. W·, Filling compounds,
Electrician, 57, 1931, s. 57—59, 61. — Cre-
ger, J» Undersökningar över kabelmassor,
statens Provningsanstalt, medd. 27, 1925.
—- Holde, D., Kohlenwasserstofföle und
Pette, springer, Berlin 1933.
Plastmaterial
l detta avsnitt behandlas de inom elek-
trotekniken allmännast använda plastma-
terialen, och företrädesvis då sådana,
som funnit användning i sverige. I del 5
av detta verk ha dessa och andra plast-
material behandlats mera ingående. Om
lacket på konsthartsbas, se s. 1002.
Plaster utgöra ingen enhetlig grupp
av ämnen. Egentligen ha de endast det
gemensamt, att molekylstorleken är avse-
värd och att de låta sig formas plastiskt.
Med hänsyn till framställningssättet kan
det vara lämpligt att uppdela dem i deri-
vat, polymerisat och polykondensat.
Derivat. Naturliga högpolymerer kunna
genom nedbrytning till mindre molekyler
och kemisk substitution bibringas ökad
löslighet och formbarhet· De produkter,
som därvid erhållas, cellulosans nitrat och
acetat, etylcellulosa, klorkautschuk m. fl.,
bilda gruppen derivat.
Polymerisat. Omättade organiska före-
ningar, särskilt vinylföreningar och när-
besläktade ärnnen, kunna polymeriseras
till långa, mer eller mindre kedjeformiga
molekyler. Hit höra polyetylen, polystyren,
kloropren- och butadienpolymerisat, poly-
vinylklorid, polymetakrylat och många
andra polymerisationshartser, som vanli-
1008
gen äro bättre kända under sina handels-
namn. Derivat och polymerisat äro alla
termoplaster. »
Karakteristiskt för termoplasterna är att
varken storleken eller strukturen hos mo-
lekylerna förändras ens vid långvarig upp-
hettning inom rimliga gränser. Emellertid
försvagas sammanhållningen, kohesionen,
mellan molekylerna med stigande tempe-
ratur. De trådlika molekylerna kunna glida
utefter varandra, materialet mjuknar. På
liknande sätt inverka lösningsmedel, vil-
kas molekyler kunna tränga in mellan
de långa kedjemolekylerna. Om man har
tillräckligt med lösningsmedel och harts-
molekylerna inte äro alltför stora, går
hartset i lösning. l annat fall sväller det
och mjuknar.
Polykondensat. Ifråga om kondensations-
hartserna äro förhållandena mera kompli-
cerade. Man kan slutföra polykondensa-
tionen i ett steg till kedjeformiga jättemo-
lekyler under användning av bifunktio-
nella utgångskomponenter. sådana ämnen,
t. ex. nylon, tiokol, äro i likhet med poly-
merisaten utpräglade termoplaster. Men
man kan också avbryta kondensationen
och låta den gå etappvis. Man framställer
då till en början ett lösligt och smältbart
harts, och den slutliga kondensationen
eller »härdningen)) får ske först i sam-
band med formgivningen. Är något av
utgångsämnena tre- eller fler-funktionellt,
uppkommer ett i rymden förgrenat mole-
kylkomplex, ett härdat harts. Exempel på
sådana äro bakelit, karbamid- och mela-
minharts samt alkyderna. Väl genomhär-
dade äro dessa osmältbara och olösliga i
praktiskt taget alla lösningsmedel.
Modifierade konsthartser och massor-. De
termoplastiska hartserna ha i allmänhet
inte sådan beskaffenhet, att de kunna an-
vändas utan vidare. De måste så att säga
»legeras» med ett mjukningsmedel för att
de skola få god formbarhet och elasticitet.
som mjukningsmedel lämpa sig företrä-
desvis högkokande lösningsmedel, t. ex.
feta oljor, ftalsyreestrar och fenylfosfater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
