Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALPROVNING
Metoder för bestämning av materials
hållfasthetsegenskaper vid drag-, tryck- och
skjuvpåkänningar
Dragprovet. Detta är det viktigaste av alla
hållfasthetsprov. En rak prismatisk stav
drages till brott, varvid kraft och form*
ändring (förlängning och kontraktion)
mätas. Hållfastheten hänföres till den ur*
sprungliga arean.
Provstavens dimensioner bestämmas
ofta av tillgängligt material och dettas
karaktär.
Provstavar och beteckningarna för järn
och stål enligt SMS 2005 framgår av
tab. 2:8.
I SMS 2005 föreskrives bl. a.:
»I den mån så lämpligen kan ske och ej
annorlunda är särskilt föreskrivet i nor*
merna, bör vid dragprov företrädesvis an*
vändas kort proportionalstav. För dimen*
sioneringen av provstaven och för val av
provstavsform gälla i övrigt följande be*
stämmelser:
1. Fösökslängden skall vid runda prov*
stavar vara minst lika med mätläng*
den-(-diametern. Vid provstavar med
rektangulär tvärsektion skall den vara
minst lika med mätlängden fprovsta*
vens bredd.
Tab. 2:8. Dragprovstavar enligt SMS 2005.
2. Vid svarvade provstavar skall, om ej
annorlunda bestämmes, diametern å
försökslängden vara 20, 14 eller 10 mm.
3. Vid rektangulära provstavar skall bred*
den vara högst 30 mm. Tvärytan bör ej
överstiga 500 mm2. Vid tvärytor 300—
500 mm2 användes långstav, dvs. med
200 mm mätlängd. De erhållna värdena
på förlängningen bliva därvid praktiskt
taget desamma som vid användning av
lång proportionalstav.
Vid tvärytor under 300 mm2 begagnas
lång proportionalstav. Efter överenskom*
melse må dock även i detta fall långstav
användas. Härvid skall emellertid det
fordrade värdet på förlängningen mins*
kas i viss grad, beroende av tvärytans
storlek. Huru mycket den fordrade för*
längningen skall minskas för olika tvär*
ytor, skall fastställas genom jämförande
mätningar av förlängningen å prov*
stavar med mätlängden 11,3 V A0 och
mätlängden 200 mm i tillräckligt stort
antal för varje förekommande material*
kvalitet.»
Provstaven skall vara prismatisk efter
hela mätlängden. Följande avvikelser
kunna tillåtas. (Enligt DIN 1605.)
Vid areor<100 mm2 ±0,os mm
» » >100 » ±0,i »
Särskilt för spröda material måste be*
lastningen vara väl centrerad i förhållande
till provstaven.
Förlängningen mätes efter provstavens
avdragning. För att möjliggöra detta för*
ses mätlängden med ritsar eller körnslag
på var 5 eller 10 mm före avdragnLigen.
Provstavar av spröda material böra dock
endast förses med märken i form av bly*
ertsstreck eller dylikt.
Avsättes kraften på ordinatan och för*
längningen på abskissan erhålles ett kraft*
förlängningsdiagram, vilket ofta upptages
under provningens gång. Fig. 2/8 visar dy*
lika diagram för olika material med plas*
Provstavens benämning Ursprunglig diam. resp. tväryta A Ursprunglig mätlängd Beteckning för förläng» ningen
Lång proportio* nalstav Valfri 10-d eller 11,3 -Va0 810
Kort proportio* nalstav Valfri 5 • d eller Ö-
Långstav Valfri 200 mm 8l
Kortstav Valfri 100 » 8k
22
INGEN ]ÖRS HANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
