Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRN OCH STÄL
de förlöpa vinkelrätt mot kraftflödet.
Känsligheten för fel, som ligga under, ytan,
är ringa.
Litteratur: Handbuch der Werkstoff*
prüfung, Bd I och III, Berlin 1939. Metals
Kap. 3. Järn och stål
Handbook, Cleveland, Ohio, 1939. Verk*
stoffhandbuch Ståhl und Eisen, Düssel*
dorf 1937. Werkstoffhandbuch Nichteisen*
metalle, Berlin 1938. 1944 Book of
A.S.T.M. standards, American Society for
Testing Materials, Philadelphia 1945.
Litteratur: Sahlin, I. och E. Öhman. Järn
och ståltillverkning, Stockholm 1940; Die
Technik des Eisenhüttenwesens, Düssel*
dorf 1944; Oberhoffer, P. Das technische
Eisen, Berlin 1936; Metals Handbook,
Cleveland, Ohio 1939; Werkstoffhand*
buch Ståhl und Eisen. Düsseldorf 1937;
Houdremont, E. Handbuch der Sönder*
stahlkunde, Berlin 1942.
1. Rent järn. Tillståndsförändringar m. m.
framgår av tab. 3:1.
Rent järn — armcojärn, elektrolytjärn,
karbonyljärn — framställes med en Fe*
halt av 99,8—99,98 %. Det har en viss,
ehuru ringa, användning till elektriska och
magnetiska detaljer.
2. Tekniskt järn. Det tekniska järnet in*
nehåller alltid vissa mängder främmande
ämnen, nämligen kol, kisel, mangan, fos*
for, svavel, syre, väte och kväve, av vilka
fosfor, svavel och kväve i allmänhet äro
skadliga föroreningar och syre och väte
alltid äro sådana. Dessutom legeras järnet
ofta med andra ämnen, av vilka de van*
ligaste och viktigaste äro krom, nickel,
volfram, molybden, vanadin, kobolt, alu*
minium och titan.
Det viktigaste legeringsämnet är kolet,
vilket mestadels är bestämmande för jär*
nets karaktär, även vid närvaro av andra
legeringsämnen. Fig. 3/1 visar tillstånds*
diagrammet för det binära systemet järn*
kol, varvid de heldragna linjerna represen*
tera systemet järn*järnkarbid (Fe3C), som
är viktigast och de streckade linjerna sy*
stemet järn*grafit. Om järnet stelnar en*
ligt järn*järnkarbiddiagrammet eller järn*
grafitdiagrammet är beroende av sam*
mansättningen (främst kol* och kiselhalt)
samt svalningshastighet. Järn med en kol*
halt upp till ca 1,7 % är smidbart, övrigt
järn är gjutjärn. Tab. 3:2 innehåller struk*
turdefinitioner för de olika beteckningarna
i fig. 3/1.
Fig. 3/1. Tillståndsdiagram för järn=kol.
(Definitioner se tab. 3:2.)
Det tekniska järnets egenskaper bestäm*
mas ej blott av procenttalet främmande
ämnen utan även av svalningssätt och
svalningshastighet från högre tempera*
turer. Sålunda bildas grafit lättare, ju
långsammare svalningen sker, vilket är av
betydelse för gjutjärn.
Den största betydelsen har dock sval*
ningshastigheten för austenitens omvänd*
ling i stål. I praktiken sker denna sällan
enl. fig. 3/1, dvs. vid 721° C, som beteck*
nar ett jämviktstillstånd. I stället sker om*
vandlingen vid en temperatur, som är be*
roende av svalningshastigheten, varvid
järnets egenskaper bli beroende av denna.
Fig. 3/2 visar principen för den isoterma
austenitomvandlingen och tab. 3:2 inne*
håller definitioner på de strukturer, som
därvid bildas. Vid långsam eller måttlig
svalning (t. ex. i luft) bildas perlit, vid
hastigare svalning sorbit och trostit.
38
INGEN JÖRS HANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
