Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Behandling
valsning vid temperaturer över 300° C. Vid
lägre temperatur är valsbarheten mycket
begränsad. Formgivningshastigheten bör
vara möjligast låg, varför valsning bör ske
med små reduktioner och lågt varvtal.
Vid spångivande bearbetning, som van*
ligen utföres utan smörjmedel, bör använ*
das högsta möjliga hastighet (600—800
m/min. vid svarvning, 300—600 vid fräs*
ning och 80—120 vid borrning eller högre,
om maskinerna så medge). Verktygen an*
ordnas med största möjliga spånrum och
goda glidmöjligheter för spånen. Skär*
vinkeln bör vara 55—60° och släpp*
ningsvinkeln 10—12°. Som verktygsma*
terial användes med fördel snabbstål,
hårdmetall och även diamant. Finstyckig
spån kan, om verktyget är slött, till följd
av friktionsvärmet bringas i brand. Upp*
kommen brand släckes genom att påföra
gjutjärnspån eller torr sand.
Magnesiumlegeringar äro med använ*
dande av lämpligt flussmedel (litiumklo*
rid + kalciumfluorid) svetsbara. Särskilt
lämplig för svetsning är legeringen med
tillsats av ca 1,8% Mn. Acetylen*syrgas
användes mest.
Vid nitningsarbeten användas nitar av
renaluminium eller, då större styrka er*
fordras, aluminium legerad med magne*
sium (vanligtvis 5 %).
Litteratur
Adolf Beck. Magnesium und seine Le*
gierungen (Berlin 1939).
W. Bulian, E. Fahrenhorst. Metallo*
graphie des Magnesiums (Berlin 1942).
Werkstoffhandbuch Nichteisenmetalle
(Berlin 1936).
Werkstoff Magnesium, utgiven av V.D.I.
(Berlin 1939).
J. L. Haughton and W. E. Prytherch.
Magnesium and its alloys (London 1937).
Ernest V. Pannel. Magnesium, its pro*
duction and use. (London 1944.)
Metals Handbook, American Society
for Metals (Cleveland 1939).
Kap. 6. Koppar och kopparlegeringar
Koppar
De huvudsakliga kopparfyndigheterna
äro belägna i USA, Chile, Kanada, Syd*
afrika, Ryssland, Japan, Mexiko samt i
Australien. I Sverige finnas en del mindre
förekomster i de norra delarna, bl. a.
Skelleftefältet. Det vanligaste mineralet är
kopparkis, CuFeS2. I jordskorpan ingående
mängd av koppar beräknas till ca 0,002 %.
Uppgifter beträffande produktion etc.
Uppgifterna gälla för Sverige under år
1938 och värdena inom parentes angiva
motsvarande uppgifter för hela världen
för samma år.
Produktion 11 000 ton (2 030 000 ton)
Konsumtion 62 000 ton (1 980 000 ton)
Import 52 000 ton motsvarande ett värde
av 45,8 milj. kronor.
Export 8 410 ton med ett värde av
7,2 milj. kronor. Under krigsåret 1942 har
produktionen uppgått till 18 000 ton
(2 800 000 ton).
Utvinning. För utvinning av koppar ur
malmerna användas huvudsakligen två
metoder. De rikare malmerna med en
kopparhalt av minst 2 % behandlas van*
ligen enligt den torra metoden, under det
att de fattigare malmerna behandlas en*
ligt den våta metoden. Närvaron av ädel*
metaller kan stundom sänka denna gräns,
då dessa icke tillgodogöras vid läkningen.
Vid den torra metoden rostas malmen
eller sligen efter eventuell anrikning, var*
vid svavelhalten nedbringas. Rostgodset
smältes i schakt* eller flamugn, varefter
den erhållna »skärstenen», som huvud*
sakligen består av kopparsulfur och järn*
sulfid, blåses i konverter, varvid svavel
oxideras till S02 och bortgår, järnet för*
slaggas och »råkoppar», även kallad »blis*
terkoppar», av ca 98 % renhet, erhålles.
Vid den våta metoden anrikas malmerna
genom läkning med olika lösningsmedel,
beroende på bergarten, varefter kopparn
normalt utfälles ur lösningen med järn*
MATERIALLÄRA
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
