Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPAR OGH KOPPARLEGERINGAR
skrot till s. k. »cementkoppar» med kop*
parhalt varierande mellan 20 och 96 %,
som, beroende på renhetsgraden, antingen
smältes till skärsten och blisterkoppar eller
direkt raffineras i flamugn. Ibland utfälles
kopparn ur lösningen medelst elektrolys.
Raffinering. Beroende på vilken fordran
på renhet som ställes på den slutliga fär*
digprodukten, raffineras den erhållna rås
kopparn atingen till elektrolyskoppar ge
nom elektrolys eller till raffinadkoppar
genom oxiderande smältning.
Raffinering enbart genom oxiderande
smältning ger en prisbilligare koppar,
som dock ofta innehåller sådana foro*
reningar, att den är olämplig att an*
vända för elektriska ledningsändamål.
Kopparhalten ligger normalt vid 99,8 %
men kan variera mellan 99,o och 99,9 %
beroende på utgångsmaterial och fram*
ställningsmetod. Vid den oxiderande
smältningen oxideras genom inblåsning
av luft de flesta i kopparn förekom*
mande föroreningarna och förflyktigas
eller förslaggas. Samtidigt oxideras en
del av kopparn till Cu2Ö, vilken emel*
lertid åter måste omvandlas till ren
koppar med hänsyn till kopparns egen*
skaper. Detta sker vanligen genom s. k.
»polning», vilket innebär att färska träd*
stammar införas i smältan. De utvecklade
reducerande gaserna reducera kopparoxi*
dulen till koppar. »Polningen» får dock
icke drivas så långt, att allt syret bortgår
ur kopparn, då härigenom kopparn löser
reducerande gaser, vilka frigöras vid stel*
nandet och medföra poröst gods, jäsning.
Man »polar» därför till »tough pitch»,
dvs. maximal seghet, vilket innebär en
syrehalt av ca 0,04 %.
Raffinadkopparn användes huvudsak*
ligen till plåt, rör och band samt för le*
geringsändamål. Den för halvfabrikat an*
vända kvaliteten kännetecknas av hög
renhet. Den innehåller vanligen 0,03—0,os
% syre. Även denna låga syrehalt kan
emellertid vara till skada. Den kan bort*
tagas genom tillsats till den smälta kop*
parn av ett desoxidationsmedel, vanligen
fosfor. Härigenom erhållas förbättrade
egenskaper speciellt beträffande svetsbar*
heten. Även de mekaniska egenskaperna
och korrosionsbeständigheten förbättras.
En annan nackdel med den syrehaltiga
kopparn är att densamma vid glödgning i
reducerande atmosfär kan förstöras genom
interkristallin söndersprickning, s. k. »vä*
tesjuka». Detta innebär, att väte diffun*
derar in i kopparn vid glödgningen och
reducerar kopparoxidulen under bildning
av vattenånga. Då vattenångans diffusions*
hastighet är låg, uppstår ett högt inre
tryck, som spränger sönder materialet i
korngränserna. För undvikande av »väte*
sjuka» måste man därför beakta, att syre*
haltig koppar icke omspolas av vätehaltiga
gaser vid glödgning eller svetsning. Även
koloxid kan framkalla »vätesjuka», ehuru
risken härför är mindre än vid väte.
Den desoxiderade kopparn betingar ett
överpris av f. n. ca 10 öre/kg i förhållande
till den icke desoxiderade och användes
därför icke i samma utsträckning som den
senare. Fosforhalten uppgår i allmänhet
till ca 0,025 %. Mjukningstemperaturen
ligger från 50—100° C högre än för syre*
haltig koppar.
Alla föroreningar kunna icke borttagas
ur kopparn medelst oxiderande smältning.
För borttagande av sådana skadliga foro*
reningar som Bi, Se, Te och Pb användes
elektrolys, varvid samtidigt de ingående
ädelmetallerna utfalla och kunna nyttig*
göras. Den vid elektrolysen erhållna ka*
todkopparn kännetecknas av mycket hög
renhet, ofta 99,95 %. Den föreligger dock
i sådan form, att den icke direkt kan an*
vändas för framställning av halvfabrikat
utan måste först omsmältas till tråd*
ämnen, plåtämnen eller bultgöt. Vid om*
smältningen oxideras kopparn, varvid
eventuella rester av elektrolyten oskadlig*
göras. Såsom vid raffinadkopparn »polas»
smältan till »tough pitch» före uppgjut*
ningen till utgångsgformer för halvfabri*
katframställningen. Den vanliga syrehal*
ten i elektrolyskoppar är såsom vid raffi*
nadkoppar 0,03 till 0,os %. Syrehalten är
även i detta fall till skada av samma skäl
som vid raffinadkopparn.
Den största och viktigaste användningen
för elektrolyskoppar är för elektriska än*
damål, där sålunda den elektriska led*
ningsförmågan är av avgörande betydelse.
Desoxideringen måste därför utföras så,
att den höga elektriska ledningsförmågan
behålles. De flesta tillsatser till kopparn
sänka dess ledningsförmåga, speciellt det
för desoxidation av kopparlegeringar mest
använda desoxidationsmedlet fosfor. Al*
kalimetallerna påverka däremot lednings*
förmågan endast obetydligt, varför spe*
ciellt litium och kalcium kommit till kom*
mersiell användning för desoxidation av
166
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
