Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hållfasthet
Kurva 1. Brottgräns. Kurva 2. Brottöjning.
Fig. 23/6. Dragbrottgräns, pßd, och brotU
töjning för polystyrol.
vanligen enligt Brinell, varvid man brukar
använda 5 mm kula, 125 kg last och 30
sek. Hårdheten är ett gott mått på benä*
genheten hos ett material att flyta, och
genom att studera dess variation med tem*
peraturen kan man på ett enkelt sätt bilda
sig en uppfattning om termoplasticiteten.
I fig. 23/7 visas exempelvis hur hårdheten
(enligt Rockwell med 1/4" kula, 100 kg
belastning) varierar med temperaturen hos
cellulosaacetat (samma material som i
fig. 23/3).
Av tab. 23: 1 a framgår, att laminaten ha
högsta böjhållfastheten. Denna varierar
dock starkt bl. a. med egenskaperna
hos det vid deras framställning använda
papperet eller väven. I övrigt är skillna*
den mellan de olika materialen inte ut*
präglad med undantag kanske för cellu*
lulosaacetatet, som har den avgjort sämsta
böjhållfastheten. Elasticitetsmodulen är
genomgående låg, särskilt för cellulosa*
acetatet och övriga termoplastiska mate*
rial, som undergå stark formförändring
redan för små belastningar. Endast med
Kurva 1. Flyttemp. 122° C. Kurva 2. Flyt*
temp. 132° C. Kurva 3. Flyttemp. 142° C.
Kurva 4. Flyttemp. 152° C. Kurva 5. Flyt*
temp. 162° C. Kurva 6. Flyttemp. 172° C.
Fig. 23/7. Hårdheten enligt Rockwell (M)
för cellulosaacetat med olika flyttemp.
(Flyttemp. best. enl. ASTM D 569-43.)
härdbara mineralfyllda pressmassor upp*
nås värden, som närma sig vad man finner
hos de vanliga konstruktionsmetallerna. I
gengäld blir emellertid då sprödheten en
för en mera vidsträckt användning häm*
mande nackdel. Där större anspråk stäl*
las på hållfastheten hos en konstruktions*
detalj, måste man sålunda i allmänhet
armera materialet med metall, varvid
andra egenskaper än hållfastheten kunna
bli utslagsgivande för valet av plastmaterial.
Några exempel på böjhållfastheten och
dess förändring med temperaturen ges i
fig. 23/8—11. I stort sett avtar böjhållfast*
heten med temperaturen på motsvarande
sätt som draghållfastheten. Förändringen
är förhållandevis obetydlig för fenolharts*
materialen, fig. 23/8, vilket också gäller
nedböjningen, däremot betydande för cel*
lulosaacetatet, fig. 23/9, och övriga termo*
plastiska material, för vilka kurvor visas i
MATERIALLÄRA
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
