Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedimentära bergarter
stelnade lavadroppar o. d.), sand, lappilli
(små porösa lavaklumpar) och bomber,
som dels äro klumpar av lava, dels run*
dade bergartsfragment från vulkanväg*
garna.
Agglomerat är hårdnade bombanhop*
ningar. (De äro förvillande lika konglo*
merat.)
Tuff är bergart bildad av aska, sand och
lapilli.
Kalkstenar bestå, när de äro rena, av en*
däst kalkspat (CaC03). De orena kalkste*
narna hålla därjämte kvartskorn, glimmer
och lera m. m. Rena kalkstenar äro vita.
De kvartsbemängda ha även vit färg men
i allmänhet tillkännager färgen vad de äro
förorenade av. Sålunda ger järnoxid röd,
järnsulfid blågrå och kolföreningar svart
färg. Kalksten uppträder på många ställen
i Sverige inom urberget (s. k. urkalkste*
nar) och bildar även mäktiga etager i
silurområdena. Kalksten användes till
byggnadssten, trappor och golv m. m. Ge*
nom upphettning av kalksten till ca 1 000°
i stora schaktugnar erhålles bränd kalk,
som bl. a. användes till murbruk.
Bleke är utfällt kalkslam.
Krita utgöres av rester av mikroorganis*
mer. Förekomster finnas i Skåne på några
platser.
Skalgrus är lösa anhopningar av mussel*
och snäckskal. Därav finnas bankar vid
Uddevalla.
Fossilkalksten håller skaldelar och djur*
rester. Mäktiga avlagringar av sådana fin*
nas i Sverige i silurområdena.
Örsten är bitumenös kalksten, som är brun
eller brunsvart till färgen. Den uppträder
i silurområdena i Sverige och av denna
utvinnes i Västergötland och Närke skif*
ferolja.
Oolitisk kalksten (romsten) är sammansatt
av runda små kulor, vilka bestå av sand*
korn, som äro helt överklädda med kalk.
Kalktuff är porös kalk, som blivit kemiskt
utfälld vid källor.
Dolomit [Ca, Mg(C03)2] är en bergart, som
är förvillande lik kalksten. Med några
enkla medel kan dock denna bergart på*
visas. Den fräser t. ex. ej såsom kalksten
för kall saltsyra och i mörker kan dolomit
skiljas från kalksten genom att dolomit ger
ljusfenomen för slag, vilket, ej kalksten gör.
I kalkspatblandad dolomit kunna de olika
kornen tydligt påvisas med Lembergs rea*
gens (6 delar kampechträ kokad med 4
delar aluminiumklorid i vattenlösning). Om
bitar av bergarten läggas i lösningen, fär*
gas kalkspatkornen medan dolomitkornen
förbli ofärgade.
Marmor kallas de kalkstenar och dolomi*
ter, som vid slipning antaga glans. Till
färgen äro de vita, om de äro rena. De
olika färgvariationerna, som så många
marmorsorter uppvisa, härstamma från
föroreningar och dessa kunna ligga ut*
bredda så att bergarten antingen har ho*
mogent utseende, eller så att den är brokig
och slirig. Den vita dolomitmarmorn be*
håller nästan aldrig sin vackra färg, när
den utsättes för atmosfärilierna, utan vitt*
rar, varvid den antar brun eller brunsvart
färg, vilket har sin orsak i att de vita
marmorkornen hålla atomer av järn, iso*
morft inblandade. I Sverige finnes marmor
på en hel del ställen såväl inom urberget
som i vissa lager i silurformationen. En av
de mest eftersökta är Kolmårdsmarmorn,
vilken är brokigt grönfärgad av serpentin*
mineral.
Kiselgur (infusoriejord) är jordartad och
består av mikroskopiska kiselsyrenålar. I
ren form är den vit, men ofta har den en
grå eller grönaktig färg, som dock bortgår
vid glödgning. Den användes för värme*
isolering, till kitt och polermedel. I Sverige
finnes ingen förekomst av värde.
Flinta är kalcedonklumpar (SiO,) med
mer eller mindre tydliga fossil. Den är
MATERIALLÄRA
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
