Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Formgivning
syn till byggnadsutformningens inverkan
på brandpremierna.
Hallbyggnader
Hallar kallas envåningsbyggnader med
stora höjd» och breddmått, vanligen utförda
i ett enda skepp men ofta kombinerade
med flervåningsbyggnader eller envånings
pelarbyggnader. Man kan särskilja tvenne
typer, den ena utformad huvudsakligen
efter transporttekniska krav och vanligen
utrustad med tunga kranar, den andra ut»
formad framför allt med tanke på att er»
hålla en stor, fri golvyta för maskinupp»
ställning etc. utan hinder av pelare.
a. Hallar med tung kranutrustning
Bärande väggar äro möjliga endast vid
mindre hallar. Konstruktionen har föga
intresse jämfört med skelettsystemet, som
bättre lämpar sig för byggnader, vilka
måste upptaga så stora horisontella och
vertikala belastningar som en hallbygg»
nad av denna typ.
Pelare och balkar utföras vid skelett»
byggnader av betong eller stål, takplattan
av vanlig betong, lättbetong eller sträng»
betong enligt i stort sett samma principer
som för envånings pelarbyggnader. Valet
av bärverk står i intimt samband med kon»
struktionssystemet. Allmänt gäller dock att
betong av kostnadsskäl dominerar på
spännvidder upp till ca 20 m, stål däröver.
Det konstruktiva systemet måste väljas
från fall till fall, beroende av grundlägg»
ningsförhållanden, kranutrustning och
spännvidder m. m. Den mängd utförande»
former som finnas kunna i regel återföras
till någon av de tre grundtyper, som vi»
sas i fig. 5/12.
Vid typ 1, som är utförd med pendelpe»
lare, erhålles sidostabilitet endera genom
att taket utföres som en styv skiva av be»
tong mellan avstyvande gavlar av samma
material eller också genom vindförband av
Fig. 5/12. Konstruktiva system för hallar.
Fig. 5/15. Olika ramtyper i princip, a helt
sluten, m tvåleds- och c treledsram.
stål i taket samt gavlar i form av sidostyva
fackverk eller ramar. De senare ge större
frihet att utföra stora portar. Vid mycket
långa hallar utföras mellanväggar för sido»
stabiliseringen i princip på samma sätt som
gavlarna. Pelarna äro upptill och nedtill
ledat infästade. Systemet är statiskt bestämt
och därför relativt okänsligt för sättnin»
gar vid svagare undergrund.
Typ 2 avser i grundplintar inspända pe
lare och mellan dessa ledat infästade hori
sontella bärverkselement i taket. Sidosta
bilitet erhålles av pelarna. Konstruktionen
förutsätter att i pelargrunderna kunna upp»
tagas de sidokrafter, som uppträda.
Typ 3 är en ramkonstruktion. Den kan
utföras helt sluten eller ledad enligt de
principer som framgå av fig. 5/13. Samtliga
dessa typer utföras ibland med övre drag»
band, vilket emellertid föga ändrar kon»
struktionens karaktär. Ramar äro bättre
än ovanstående konstruktioner ägnade att
upptaga stora sidokrafter och kräva icke
som dessa vindförband, avstyvande gavlar
eller inspänning i grundkonstruktionerna.
De äro emellertid samtidigt mera skrym»
mande och minska vanligen den effektiva
golvytan, dvs. i detta fall den golvyta,
som blir åtkomlig för traverser. Treleds»
ramen är statiskt bestämd till skillnad från
tvåleds» och den helt slutna ramen.
BYGGNADSTEKNIK
1037
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
