Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundläggningsmetoder
lan pelarna och få då dimensioneras och
armeras med hänsyn härtill. Detta gäller
såväl yttre som inre källarmurar, men
speciellt vid dessa sistnämnda får hänsyn
tagas till dörr* och andra öppningar i de*
samma. Man måste även ha klart för sig,
att inga större öppningar få upptagas se*
dan byggnaden är uppförd vid eventuell
omdisposition av lokalerna.
Vanligen utföras pelarna med rektangu*
lär planform. Konstruktioner av mindre
betongringar, vilka staplas på varandra
och fyllas med betong, ha även utarbe*
tats. De skola förankras i sidled upp*
till och få nedtill ej förläggas på alltför
sneda ytor. Vanligen får pallsprängning
utföras och ibland kan det inträffa att
man förankrar pelarna i berget med berg*
bult.
Pålar
Allmänt
Pålarna kunna med hänsyn till sitt verk*
ningssätt, dvs. sättet för belastningens
överförande till undergrunden, indelas i
stödpålar och friktions* eller kohesionspå*
lar.
Pålen benämnes stödpåle om den ned*
föres till fast botten, varvid belastningen
överföres till undergrunden, huvudsakli*
gen genom pålens spets. Ligger den fasta
botten på mycket stort djup, kan pålen
icke nedföras till denna, utan belastningen
överföres genom pålens mantelyta till den
omgivande marken. Pålen benämnes då
friktions* eller kohesionspåle alltefter
markbeskaffenheten.
Pålar användas uteslutande för uppta*
gande av tryckpåkänningar, men undan
tagsvis kan det inträffa fall, då man kan
betjäna sig av friktionspålar vid vissa för*
ankringar för upptagande av dragkrafter.
Man använder sig av dels träpålar, dels
betongpålar och, undantagsvis, dels järn*
pålar. Träpålarna ha rund sektion, betong*
pålarna äro vanligen kvadratiska, men
vissa spec. påltyper, oftast patenterade, ut*
föras med rund sektion. Järnpålarna ut*
föras oftast av gammal räls eller ibland
spånt.
Träpålar
När man använder sig av träpålar är
det nödvändigt att dessa till hela sin längd
nedföras under grundvattenytan, så att
de ej bli utsatta för röta. Vid byggnads*
verk, som avses bestå under en avsevärd
tid, får man i vissa delar av landet med hän*
syn till den sekulära landhöjningen göra
pålavskärningen betydligt under den nu
befintliga grundvattenytan. I alla fall skall
pålavskärningen utföras så att den med
säkerhet ligger under lägsta förekomman
de grundvattenytan. En mindre eftergift
på detta krav kan göras då grundvatten*
ytan under en kortare tid kan vara låg
och pålhuvudet är omgivet av lera som i
viss mån verkar konserverande. Man kan
även räkna med en viss kapillär uppsug*
ning av vatten till pålhuvudet. I sådana
fall då man på grund av en låg grund*
vattennivå tvingas lägga pålavskärningen
på ett sådant djup, att ett nedförande av
pålplattan ställer sig mycket kostsamt, kan
det ibland vara lämpligt att utföra pålen
som kombinationspåle, varvid man gör un*
derdelen av trä och den över grundvat*
tennivån belägna delen av betong eller ar*
senikimpregnerat virke. Numera är arsenik*
impregnering så billig, att man kan över*
väga att utföra hela pålen arsenikimpreg*
nerad vid fall av låg grundvattenyta.
Till träpålar användes furu eller gran,
möjligast rakvuxen. Den största jämna
krök som tillåtes är 2,5 cm på 3 m längd
och högst 10 cm för hel påle. Ibland fö*
reskrives att största avvikelsen från den
teoretiska mittlinjen ej får vara större än
1 % av längden. Man brukar räkna med
att pålens diameter tillväxer 1 cm per lm
påle. Minsta diam. vid spetsen uppgår
BYGGNADSTEKNIK
1083
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
