Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDLÄGGNING
Fig. 2/26. Pålplacering.
Pålarnas placering
Under grundmuren placeras pålarna
vanligen i en eller flera rader, beroende
på belastningarnas storlek. För att erhålla
stabilitet på grundmuren brukar man för»
söka få en minst 2»radig pålning.
Mycket vanligt är att man placerar på»
larna i zig»zag som framgår av fig. 2/26.
Avståndet (c) mellan pålraderna bör vid
friktionspålar tagas minst 25—30 cm och
avståndet (a) mellan pålarna bör vara
60—70 cm vid betongpålar och vid träpå»
lar minst 75—80 cm. Måste pålningen ut»
föras i lös mark kan det vid friktionspål»
ning vara nödvändigt att utöka avstånden.
Om pålarna sättas för tätt i ett knippe
kan en viss risk förefinnas, att hela pål»
gruppen sjunker.
Vid stödpålar bör avståndet mellan på»
larnas mitt ej vara mindre än 2,5Xpålens
medeldiameter.
Avståndet (b) från pålplattans kant så»
väl vid stödpålar som vid friktionspålar
bör vara ca 30 cm vid betongpålar och
ca 40 cm vid träpålar
Vid pålknippen under pelarplattor och
dylikt måste pålarna placeras så att lastens
verkningslinje går genom pålgruppens
tyngdpunkt, så att ej excentrisk belastning
uppstår på pålarna.
Neddrivning
Det vanligaste sättet för pålarnas an»
bringande i grunden är att neddriva dem
genom slag från hejare. Denna upphissas
därvid till en viss höjd i pålkranen och
får fritt falla mot den av pålkranens gej»
der styrda pålen. När pålen skall neddri»
vas under pålkranen förmedlas slagen
av en s. k. »ansättare», dvs. en sågad
stock av något hårt och motståndskraftigt
träslag. Vid neddrivande av betongpålar
får hejaren ej falla direkt mot pålen utan
man sätter på pålhuvudet en dyna av
säcktrasor, drev eller dylikt. Jfr avsnittet
Maskinell utrustning.
Man börjar vid nedslående av pålar för
ett helt pålknippe med att först slå ned
pålarna i mitten av detsamma och gå ut
mot periferin. Det blir då mindre ar»
bete genom att marken ej blir så kompri»
merad. Sedan hela pålgruppen slagits ned
måste man gå över samtliga pålar med
en del korta hejarslag, enär de tidigast
nedslagna upptryckas vid nedslagningen
av närliggande pålar.
Man vill som regel ha tunga hejare
och korta slag hellre än lätta hejare och
höga slag. Hejarvikten bör vara större
än dubbla pålvikten. För träpålar använ»
des i allmänhet en hejare med vikten 600
— 1 500 kg och för betongpålar 2 000—
4 000 kg. Fallhöjden för träpålar bör ej
överstiga 5 m och för betongpålar ej 3
m. Vid de sista 10 slagen brukar man en»
däst ha 1 m fallhöjd. När pålen har nått
fast botten måste slagningen upphöra,
enär i annat fall pålspetsen kan krossas.
Vid upphissningen av betongpålen i pål»
kranen måste man vara försiktig så att
ej pålen bryts av. Man måste ha flera
lyftpunkter och ibland kan man vid gro»
va pålar vara tvungen inlägga extra böj»
ningsarmering.
1086
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
