Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÄNGNINGSARBETEN
Fig. 18. Hålsättning och tändningsföljd vid
vanlig kil.
och tunga — Metodens fördelar äro, att
större indrifter kunna erhållas samt att
antalet omställningar minskar.
Kiltyper och borrplaner
I öppna sprängningar erbjuder i all*
mänhet berglossningen inga större svå*
righeter, emedan »fritt utslag» finnes, dvs.
bergväggen går parallellt med borrhålet. I
bergrum, orter och tunnlar däremot är
berget helt inspänt mellan väggar, golv
och tak. Här fordras helt andra metoder
för att bryta loss berget. Sprängningen
tillgår så, att en öppning i gaveln först
spränges ut medelst en kil, varpå den öv*
riga delen strossas ut mot denna öppning.
Det är således viktigt, att denna kil går ut
till fullt djup, då i annat fall önskad indrift
ej erhålles. Ett flertal olika kiltyper an*
vändas. De viktigaste äro:
Vanlig kil, s. k. bondkil eller plogkil, fig.
18. Hålen äro horisontella och borras
symmetriskt kring ortens vertikala mitt*
linje och med stor vinkel mot ortgaveln.
Kiltypen användes i små orter, vid lätt*
sprängt berg och i bergarter med vertikala
slag. Den är lätt att borra men ger rela*
tivt små indrifter.
Solfjäderskil, fig. 19 med solfjädersformigt
placerade horisontella borrhål i två eller
tre rader. Kilen verkar så, att man liksom
»bläddrar upp» berget. Kiltypen ger rela*
Fig. 19. Hålsättning
och tändningsföljd
vid solfjäderskil.
tivt stor indrift och låg sprängämnesför*
brukning. Borrarbetet blir emellertid
ojämnt fördelat mellan borrarna, och kil*
typen kan icke med fördel användas i or*
ter med mindre bredd än 2,5 m.
Norskkil, fig. 20, en kombination av vanlig
kil och solfjäderskil. Hålen äro riktade
solfjädersformigt snett uppåt och symmet*
riskt kring vertikala mittlinjen. Denna kil*
typ användes i mycket smala orter (ned
till 1 m) och där höjden är tillräcklig samt
i svårsprängda bergarter med slag eller
lagring i horisontell led. Den ger rela*
tivt stora indrifter men fordrar rätt stort
antal borrmeter per m3 utsprängt berg.
Fig. 20. Hålsättning
och tändningsföljd
vid norskkil.
1200
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
