Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 5. Material. Byggnad. Värme och sanitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Del 5
s. 2152, tab. 1:5, rad 8 nedifrån skall efter
Industribrännare, 2*ring tilläggas 3,o
rad 5 nedifrån står 25,o—15,o, skall vara:
25,o—150,o
s. 2156, spalt 1, rad 21 nedifrån står C0,
skall vara: CO
s. 2093, spalt 2, rad 2 står^ ^ ,
skall vara: —
Vh
s. 2158, sp. 1, rad — nedifrån står 790 000,
skall vara: 190 000
Tillägg s. 344:
Isoleroljor
Huvudparten isolervätska utgöres av
raffinerade mineraloljedestillat, vilka un*
der benämningen isolerolja användas som
värmeavledande dielektrikum. Avgörande
för oljans användbarhet härför äro å ena
sidan de egenskaper, som sammanhänga
med råoljan och dess förarbetning, dvs.
åldrings* (oxidations*) beständighet, syra*
halt, viskositet, stelningstemperatur, flam*
punkt, samt å andra sidan de huvudsak*
ligen konditionsberoende dielektriska egen*
skaperna. För en rationell utnyttjning
fordras därjämte kännedom om oljans
värmekonstanter, som emellertid kunna
sättas lika för all mineralolja med lika vis*
kositet.
Ehuru isoleroljans uppgift i stort sett
är ensartad, gör man med avseende på an*
vändningsändamålet åtskillnad mellan
transformator*, strömbrytar*, kondensator*
och kabelolja. Officiella kvalitetsbestäm*
melser finnas egentligen endast för träns*
formatorolja, men denna oljetyp användes
i allmänhet också, ehuru ofta onödigt kva*
lificerad i strömbrytare, motstånd och
andra oljeisolerade apparater.
I transformatorer tjänar oljan i första
hand som cirkulerande värmeavledare och
når en förhållandevis hög temperatur. Av
flera orsaker kan oljan ej helt avstängas
från syretillförsel, varför förutsättningar
alltid finnas för en mer eller mindre snabbt
fortskridande oxidation, även om den ge*
nom användande av inhiberingsmedel o. d.
kan avsevärt fördröjas. Stora fordringar
måste alltså ställas på oljans oxidations*
beständighet. I strömbrytare, motstånd och
oljepådrag är denna egenskap däremot
av rätt underordnad betydelse på grund
av den avsevärt lägre drifttemperaturen.
Även för olja till kondensatorer kan
oxidationsbeständigheten sättas först i
andra hand. Här äro de dielektriska egen*
skaperna av dominerande betydelse, och
oljan måste vara så beskaffad, att den ej
avspjälkar gaser vid de höga dielektriska
påkänningar, för vilka den utsättes.
I kablar är oljan så intimt förbunden
med kabelns konstruktion, framställnings*
sätt och användningsområde, att anspråken
variera högst avsevärt. I massakablar an*
vändas högviskösa oljor (cylinderoljor)
antingen rena eller också försatta med
harts (kolofonium). Med hartstillsatsen
avser man att höja viskositeten och vid*
häftningsförmågan och därmed minska ris*
ken för flytning och läckage. För olja till
s. k. oljekablar enligt Pirelli ställas sam*
ma krav som på kondensatorolja.
Tab. 25: 1 återger fordringarna för
transformator* och strömbrytarolja enligt
SEN 14 samt genomsnittsdata för isoler*
vätskor av olika typ.
SEN 14 är f. n. (1946) under omarbet*
ning och ny norm föreligger i förslag.
Denna upptar endast en oljeklass och gör
sålunda ingen åtskillnad på olja för inom*
hus* resp. utomhusbruk. Den mest fram*
trädande avvikelsen från förutvarande
norm är att viskositeten sänkts från < 60
till < 20 cSt vid 20° C, varjämte en
fordran på maximal svavelhalt införts. I
övrigt må nämnas, att flampunkten sänkts
10° C och att fordran på flytbarhet vid
låg temperatur skärpts något relativt gamla
normens klass A.
Genomslagshållfastheten är beroende av
flera faktorer, varav vattenförorening är
den utan jämförelse viktigaste. Även de
minsta spår vatten verka sänkande på håll*
fastheten, och för olika torr olja kunna
genomslagsvärden från 2 till 100 kV/mm
erhållas.
Lämnas olja att stå med fritt tillträde
för luften inträder så småningom fukt*
jämvikt mellan olja och luft, och oljans
fukthalt följer luftens. Det värde på ge*
nomslagshållfastheten, 10—12 kV/mm, vil*
ket räknas som godtagbart för transfor*
matorolja, motsvarar ungefär hållfastheten
för i övrigt ren olja vid fuktjämvikt i luft
med en relativ fukthalt av 60—80 %.
Andra faktorer, som verka sänkande på
genomslagshållfastheten, äro fasta förore*
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
