Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad han gjorde. Tok heftig en slurk kaffe, blev
så kvalm at han vilde til å kaste op, for med ett
brøt angsten innover ham, herjende vill og naken, så
mellemgulvet blev klemt og krammet i hop.
Dette — som hadde fulgt ham gjennem år — som
en stadig lurende angst, enten han sov eller var
våken. Dette som han aldri helt hadde kunnet bli fri.
Alltid stakk det frem, alltid var det der. I Evas
favn, i lek med barna, på jakt i fjellet. Stirret på
ham fra arbeidsbordet, tok gleden og roen — ja
selve viljen til å kretse om annet enn bare dette:
Gjelden, ruinen, skammen.
Og nu var det der — en verk, som lenge bare
hadde ligget og ulmet, var slått uti vill og virkelig
smerte. Tvangsauksjonen! Rasende merket han at
Eva så på ham igjen, rev op et av brevene. Det var
nogen trykksaker fra Tyskland. Bokstavene blev til
en tåket masse, som han ikke kunde få mening
i, men han blev sittende og se i det for å skjule
sitt ansikt, bli herre over sig selv, og sine
verkende spente nerver, som han følte som hete stikk
helt ut i fingerspissene.
— Hold op med det der maset!
Han snudde sig mot Hans og Erik, som skravlet
ivrig om alt de skulde gjøre idag, elleville av
spenning.
— Men Christian, sa Eva.
— De har jo ingen anelse om bordskikk! Kan
dere svare? Christian slo i bordet. — Hører dere
ikke at jeg snakker til dere —?
Guttene satt bare der røde og flaue og stirret ned.
Christian reiste sig fort, samlet posten sammen.
Han så Evas meglende, bebreidende mine og
Hjørdis, som satt der og var både ulykkelig og rasende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
