Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Korsaren och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSAREN OCH HANS EFTERFÖLJARE.
rande och bländande, som hans vilda rövarhövdingsmod var oemot-
ståndligt i sin blodsförvantskap med dem själva. Dessa junkrar kun-
de gå en smula över gränsen under det lustiga liv som de förde; det
kunde ibland komma till synes alltför frimodiga frihetstirader i skåltal
och dikter, vilka cirkulerade omkring i handskriven form — natur-
ligtvis icke i den tryckta litteraturen, ty censuren var pålitlig och
effektiv.
Även på annat sätt än genom censur var emellertid det enväldiga
tsardömet på sin vakt. Ett utmärkt medel var att skicka unga brus-
huvuden till rikets inre guverne-
ment, särskilt ner till Kaukasus.
Tack vare tsardömet självt och
Byron i broderlig förening fick
Rysslands litteratur härigenom
sin speciella romantiska lands-
ända; ty när de unga poeterna
slogo upp sina ögon där nere i
Kaukasus, skådade de just det
byronska Österland, som de svär-
mat för. De funno romantiska
landskap med skogar och snö-
täckta fjäll, eviga strider rådde
mellan kristna och muhamme-
daner, där fanns det sköna kvin-
nor och ypperliga hästar, där
var det ständiga rövartåg och
blodshämndsfejder, där bodde ett
folk av frihetsstolta människor,
PUSCHKIN. som voro vana att själva styra
och ställa för sig. Ända fram
till Tolstoj förblev Kaukasien för ryssarna det sant poetiska landet.
Den förste mera betydande byronianen inom Rysslands litteratur
är Puschkin. Hos honom finnes visserligen icke mycket av korsaren,
men desto mera av Don Juan. Den smidiga versen och det spirituella
kåseriet i hans »Eugen Onegimn» återkalla ständigt i minnet Byrons
»Don Juan». Det dandyartade har från dikten övergått på hjälten. I
Onegins kavaljersgestalt sammansmälta världsmannen och frihets-
mannen. Hos Onegin har typen undergått utveckling i riktning mot
övermättnad. Han lever för sina passioner, vilka varje ögonblick
kunna skifta, och överallt är han ett föremål för kvinnornas tillbedjan.
Men hans tro på livets värde har slocknat, och därför är hans liv en
lek av tillfälligheter. Kan han väl rå för att Tatjanas svärmiska kär-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
