Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Patriotisk diktning och nationalromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRIOTISK DIKTNING OCH NATIONALROMANTIK.
Fosterjorden, hembygden framstår som förklarad i denna dikt,
född mitt under fäderneslandets nöd av det ljusaste barndomsminne,
ett minne, som just under det nationella nödläget strålar med en glans,
vari den fosterländska hänförelsen tager sig utlopp.
Det säger sig naturligtvis självt, att det icke är de rent reella
olyckorna, som i första hand förmå frambringa en poesi i så sommarljus
durton som »Herr Taddeus». Mickiewicz’ epos har utvecklat sig i enlighet
med den motsättningens lag, som ofta nog gör sig gällande i poesiens
historia. Men även i den vingade poesiens historia är det först och
främst sammanhangets lag som blir det avgörande. Förtryck alstrar
kval, bitterhet och hämndtankar, och vad Polen beträffar, framlyser
detta både i Mickiewicz’ och i hela hans samtids poesi.
I den patriotiska delen av Mickiewicz’ »Dödsfest» tecknas grymheten
i det ryska förtrycket med en realism i skildringen, där bitterhetens
udd ligger i den skoningslösa intensiteten Och det är ur lidandet och
kvalen över fosterlandets olyckor, som »Dödsfestens»mäktigast betagande
poesi spirar upp i de två visioner, vilka i denna dikt sätta kronan på
verket. Här höjer sig ock diktaren från enbart patriotisk diktning till
diktning om världsproblem. I dessa syner har Mickiewicz nått till
bottnen av sin smärtas tvivel och till höjdpunkten av sin smärtas tro.
Den unge diktaren Konrad känner skaparmakten i sin fantasi,
han hetsas av djävulen, och han tillropar Gud:
»Jag är född skapare, jag har mina krafter från samma källa,
varifrån du har dinal»
Han känner, att hans själ famnar hela världen och att han äger
makt över alla sinnen. Men styrkekällan i hans makt är, att han
känner sig som ett med sitt fädernesland. »Mitt land och mitt liv äro ett
enda jag. Jag heter Million.: Och denne Konrad, som Ȋlskar ett
helt folk», som »i sina armar har slutit dess hädangångna och
tillkommande släkten och tryckt dem till sitt hjärta som en vän, en älskare,
en brudgum, en fader»; denne Konrad, som vville skänka sitt fädernesland
liv och lycka, göra det beundrat av alla jordens folkslag, om han det
förmådde» — med all sin dikteriska skaparkraft står han där maktlös.
Och detta svider inom honom, enär han måste bliva vittne till sitt
lands olyckor:
»Jag ser på mitt olyckliga land med sarnma ögon, som en son ser
sin fader bliva rådbråkad på stegel och hjul; jag känner ett helt folks
kval, liksom en moder känner sitt barns.»
Och för dessa lidanden, denna maktlöshet fordrar han räkenskap
av Gud:
»Jag lider, jag rasarl Och du, du regerar ständigt lika vis och
förnöjd; du dömer alltjämt, och man påstår, att du aldrig tar fell»
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
