Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Patriotisk diktning och nationalromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRIOTISK DIKTNING OCH NATIONALROMANTIK.
Han hetsas av djävulen till att framställa det spörsmålet till Gud,
om det verkligen förhåller sig så, att han älskar världen, och i en
ständig klimax frågar han, om ett kännande hjärta endast är en av
tillfällignheter alstrad lek — om i Guds rike känslan står i strid med lagen —
om millioner olyckliga människors rop efter förlossning för Gud
endast är detsamma som en ekvation, den där är svår att lösa. Och
svaret på hans fråga blir alltjämt detsamma — tystnad.
Då trotsar Konrad den tysta Guden. Han förmår ej krossa den
värld Gud har skapat, men han vill försätta den i skakning. Och han
slungar ut ett rop, som genljuder genom skapelsen:
Från släkte till släkte, från all världens riken
ständigt, ständigt ljuda ropen och skriken:
Du har för världen ej varit en far,
du är dess — — —
Då ropar djävulens stämma: tsar! Och Konrad sjunker ihop.
Detta är tvivel hos en som icke förmår tvivla. Det är smärtan
som framkallar tvivlet, men varje tanke av tvivel är ett styng i hjärtat.
I det spetsiga epigrammet är det trotsets tanke som stinger, men den
är liksom biet, som dör i och med att det stinger. Med sitt
känslosamma hjärta kan Mickiewicz’ slaviska naturell icke sluta med detta
trots, detta tvivel, detta hån mot Gud. Sitt tvivel har han
förnummit som en feber, men han har icke känt tvivlets styrka i sin
själ. Därav kommer det sig, att, hur djup denna stämning än är
hos diktaren — den sanne Mickiewicz uppenbarar sig dock icke här.
Den sanne Mickiewicz kommer däremot till synes i den andra
visionen, broder Petrus’ syn. Denna inrymmer det sanna i Mickiewicz’
väsen, därför att den ger uttryck åt, icke hans smärtas tvivel, utan
hans smärtas tro. Även broder Petrus talar med Herren om
fosterlandets nöd. Hans folk får tömma lidandets kalk. Hela Europa
släpar det oskyldiga folket i bojor inför domstolen. »Frankern skall
döma honom» Men frankern finner ingen sak med honom och tvår
sina händer. Då ropa kungarna: »Korsfäst, korsfäst honom, annars
är du icke kejsarens vänl» Och på hans panna fästes hånets krona,
törnekronan. Folken komma för att se, och frankern ropar: »Se vilket
folk! Ett fritt, oavhängigt folkl» Ragusa (Österrike) räcker honom
ättika, Borussia (Preussen) ger honom galla, och den moskovitiske
soldaten sticker sin lans i hans sida.
Nu böjer han döende sitt huvud och klagar: »Min Gud, min Gud,
vi haver du övergivit mig?» I fjärran tona då änglakörens påsksång
och halleluja. Broder Petrus lyfter sitt ansikte mot himlen, och han
ern
öo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
