- Project Runeberg -  Litteraturens inre utveckling under det nittonde århundradet /
69

(1924) [MARC] Author: Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Victor Hugo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VICTOR HUGO.

I denna poesi brusar och jäser det av mot varandra stridiga krafter
—i högre grad än någon annan är Victor Marie Hugo en
motsättningarnas diktare. »Segerherren», sagokejsaren med all stridens storm och
all ärans glans på sitt änne, och Gudsmodern, den förbarmande,
förebedjerskan för alla — dessa tvenne beteckna de strömningar, vilka
bilda huvudlinjerna i Victor Hugos karaktär och geni.

I hans poesi lyser det av fjäderbuskar och fanfarer, men också av
varm medkänsla för de olyckliga och de ringa, av öppen blick för det
obetydliga, det obeaktade.

Och båda dessa riktningar i
hans diktning ha sina fel:
teatralisk effekt och fadd
sentimentalitet; men allt
genomandas av en natur, som
är stark nog att uppbära de
skarpa motsatserna och
tillräckligt fruktbar för att utså
frön till liv överallt, där dess
öga faller, samt av en fantasi,
vilken besitter det «“Sesam,
öppna digl» som kommer alla
berg att slå upp sina portar.

Hela Victor Hugos
ungdomsutveckling som diktare
bär prägeln av det nittonde
århundradets ovan antydda
begär efter intensitet. Han
var konungskt sinnad, och
hans oden voro i så hög grad
klassiska som man gärna kun- Vicror Hueo.
de önska. Men han rönte
påverkan från Walter Scott, skrev rövarromaner, späckade med ohyggliga
vidunder, började svärma för medeltiden och diktade ballader efter
gamla krönikor. Den gammaldags sirliga versen var honom icke nog;
intensiteten i hans själ pockade på att få höra rimklangen ringa i sina
öron. Vi se, hur i hans ballad över kung Johans tornering ögats
intryck sammansmälta med rimorden, ja, hur till och med vokalklangen
i versraderna fått bidraga till att skapa en bild av det gamla Paris:

Cette ville
Aux longs cris
Qui profile

Son front gris

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 03:02:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inreutv/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free