Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Victor Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VvVICTOR HUGO.
Des toits fréeles,
Cent tourelles,
Clochers grêles —
C’est Paris.
L.e vieux Louvre,
Large et lourd,
1Il ne s’ouvre
Qu’au grand jour,
Emprisonne
La couronne
Et bourdonne
Dans sa tour.
(Denna stad — med vida rop — som tecknar — sin panna grå —
med sköra tak — hundrade spiror — smäckra kyrktorn — det är
Paris.
Det gamla Louvre — stort och tungt — öppnar sig ej — förrän
vid ljusan dag — det gömmer — kronan — och ringen — i sitt torn.)
I några penseldrag har här medeltidsstaden målats med sina
halmtak och med stenhuggarskråets spetsverk i torn och spiror,
och sedan som motsats härtill den gamla tunga borgen med
fängelsetornens mörka, solida massor. Man märker genast den underbara
förmåga att giva liv åt tingen, som präglade Victor Hugos fantasi.
Endast några få år senare kom denna förmåga att nå sin höjdpunkt
i hans medeltidsroman »Notre-Dame de Paris», om vilken det har sagts,
att den mest levande personen i densamma är Notre-Dame-kyrkan
själv. För läsarens ögon framstår den så tydligt med sina murkransar
och torn, sina sidogångar och absider, att dess »reptil», vidundret
Quasimodo, som undergår förvandling under inverkan av den sköna och
ädla Esmeralda, blir levande endast genom att ses i förbindelse med
Notre-Dame-kyrkans mångskiftande värld. Han framstår för oss
ungefär som en av chimärerna på kyrkans torn.
Men denna åtrå efter intensitet, denna fantasihunger fick näring
även av nyare tiders tilldragelser. Grekernas frihetskamp hade fått
en glänsande utgång; efter alla turkiska grymheter var segern vunnen.
Byrons Österland vaknade upp i de ungas håg, Delacroix målade
blodbadet på Kios. Fasor och förtryck, kamp för frihet, hämnd och hat
glödde och sjödo i varje budskap från Orienten. Och Hugos fantasi
följde med. I sina »Orientales» upprullar han för oss hela Österns värld;
där se vi Egypten med dess sädbevuxna slätter, pyramider, sfinxer
och Nilen i solnedgång, ett glänsande panterskinn, besatt med mörka
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
