Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Victor Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR HUGO.
»Alltifrån den stunden då kristendomen sade till människan: Du
är tvåfaldig, du är sammansatt av tvenne väsen, det ena
förgängligt, det andra odödligt, det ena köttsligt, det andra eteriskt, det ena
smitt i bojor av lustar, behov och lidelser, det andra lyft på vingar
av hänförelse och av drömmar, det ena fjättrat vid jorden, det andra
städse svävande upp mot himlen, som är dess hemland — alltifrån
den stunden har dramat varit skapat.»
Intensitetsbehovet har lett Hugo därhän, att det mest intensiva,
det alltid lika olösta problemet här i världen, problemet om idealets
förhållande till verkligheten, tager mänsklig gestalt i hans drama.
I den gamla tragedien var en människa detsamma som en egenskap på
två ben, medan däremot Hugos tragiska personer äro tvenne varandra
motsatta väsenden i samma människohud — å ena sidan ideala, å
andra sidan mänskliga, ja, endast alltför mänskliga.
Marion Delorme är kurtisanen, men hon är också kvinnan med
den rena, osjälviska kärleken. Triboulet är en hovnarr, som hetsar
sin kunglige herre till utsvävningar, men han är också den ömme
fadern. Ruy Blas har blivit minister och Spaniens ledande man, men han
är också en förnäm herres lakej. Det hela förklarar Hugo på ett mycket
enkelt sätt: När Marion Delorme kom att älska för första gången och
med kärlek omfatta den rene och ädle Didier, så blev hon förvandlad
genom denna kärlek. Om Triboulet yttrar Hugo: »Triboulet är
vanskapt, Triboulet är sjuk, Triboulet är hovnarr — trenne olycksöden
som pina honom.» Han är en man av folket, hatar kungar och adelsmän,
vrider sig som en mask under deras smädelser och hån, och han
hämnas på dem genom att hetsa upp dem mot varandra; men minnet av
hans hustru och kärleken till hans dotter leva oskärade i hans hjärta.
Ruy Blas är en svärmare och vansinnigt förälskad i — drottningen.
Hans husbonde, Don Sallust, förkläder honom och presenterar honom
som sin bror samt befaller honom att vinna drottningens kärlek; han
förmår ej motstå frestelsen, och hans kärlek inspirerar honom till att
bliva en högt uppsatt man.
Meningen med denna dualism är icke att det upphöjda och det
låga, det ädla och det usla hos människan skulle vara lika sanna. Nej,
säger Hugo, det sanna är den älskande kvinnan, den ömme fadern,
svärmaren, som genom sin kärleks ingivelser blir en stor man.
Kurtisanen däremot, den avundsjuke narren, lakejen — de äro alster av
tillfälligheter, av abnorma förhållanden i livet. Det sanna diktarögat
ser det sköna och ädla även i en den uslaste tillvaro. Det för Hugo
egendomliga sinnet för kampen mellan dessa motsättningar och för
den dramatiskt febrila spänning, som åtföljer dem och som väcker
en andlös uppmärksamhet hos åskådaren av hans dramer, tillhör det
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
