- Project Runeberg -  Litteraturens inre utveckling under det nittonde århundradet /
80

(1924) [MARC] Author: Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Verklighetsdiktare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VERKLIGHETSDIKTARE.

minst nyktra. Verkligheten växer inför hans ögon. Icke blott så, att
det hos honom kan bli en stor tragedi i en butik eller på ett
studentpensionat, utan till följd därav att han har sin blick fäst på
sammanhanget över hela linjen, på lagarnas härskarmakt och krafternas
verksamhet, kan det hända, att det för honom utspelas en hel världskamp
i de mest vardagliga saker. Hans blick ser massor, som tränga på,
och massor, som spjärna emot, och på det sättet kommer det en hel
värld med i den lilla tilldragelse, som han skildrar för oss. Balzac
känner detta med sig, och han är stolt däröver. Han generar sig icke för
att jämföra sina personer än med en Cæsar Borgia, än med en
Gregorius VI; han talar om »César Birotteaus storhet och fall», alldeles
som om denne stackars inskränkte parfymhandlare vore någonting
à la själva romerska riket.

Detta om hans personer. Vad tingen beträffar, antaga de hos
Balzac jättestora dimensioner. En tidningsredaktion eller ett litet
bolagskontor blir liksom centrum för en hel värld, där alla trådar mötas,
där stora händelser födas, där idéer dräpas, där mänsklig lycka
krossas, där människors äregirighet och lidelser tändas, där människors
tankegång och livsåskådning taga gestalt.

Icke utan skäl har det sagts, att Balzacs roman utgör vår tids epos,
liksom de homeriska dikterna voro sin tidsålders.

* *

*



På ett nyktert och mera beräknande sätt har Stendhal
(pseudonym för Henri Beyle) givit uttryck åt liknande tendenser. Han äger
icke Balzacs fantasi, och han beskriver icke såsom denne sina
romanfigurers alla omgivningar; han är ren människoskildrare och såsom
sådan träffsäker — ofta rent av förbluffande träffsäker — både i fråga
om planläggningen i dess helhet och i de minsta detaljer.

Tydligast kommer hans människouppfattning till synes i »Le Rouge
et le Noir», där överklassen inom de reaktionära lagren i Frankrike
förvisso blivit tagen på kornet. Stendhal uppfattar människan
ungefär på samma sätt som Balzac, men mera filosofiskt. Varje människa
är — menar han — en kraft, innehåller en viss portion energi, och
denna energi bör få tillfälle att utveckla sig. Hos den unge Julien Sorel
tar denna energi formen av en oemotståndlig trängtan efter att göra
karriär. Så småningom förvärvar han en viss säkerhet i konsten att
förneka varje övertygelse. Medan han vistas i den lilla
landsortsstaden, älskar han med sin första ungdoms heta glöd den gamle herr
de Renals unga hustru, som fullständigt hänger sig åt denna
ungdomsvarma älskog.

————— —

80

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 03:02:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inreutv/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free