Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Verklighetsdiktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERKLIGHETSDIKTARE.
Även på ett annat ställe i Europas litteratur möta vi intresset
för verkligheten, nämligen i ryssen Gogols arbeten. Man behöver
endast läsa några sidor i hans »Döda själar», ja, blott hans lilla
underbara novell »Kappan» för att se och känna, hur verklighetslivet
sjuder i varje sats. Denna företeelse kan näppeligen förklaras på annat
sätt, än att här gör sig gällande en påverkan från Balzac, att den ene
verklighetsdiktaren utlöst motsvarande egenskaper hos den andre.
Men i fråga om Gogol ligger dock det väsentliga på en annan punkt.
Vad denne diktare lärt av Balzac i fråga om intresse för verkligheten
är ett intet emot vad han lärt
av själva det ryska livet. Med
Gogol blir den ryska litteraturen
rysk; ja, han kan rent av
betecknas såsom den ryska romanens
skapare. »Vi hava alla vecklat
oss ut från Gogols kappa»,
yttrade en rysk romanförfattare till
Vogüé, som omedelbart lät
anmärkningen inflyta i sitt berömda
arbete om den ryska romanen.
Gogols realism är också helt
annorlunda beskaffad än Balzacs.
Hos denne få vi åhöra föreläs-
ningar av doktorn i socialveten-
skap. Han redogör för alla de
lagar, alla de förutsättningar,
under vilka lidelsens strider ut-
kämpas; och sedan sitta vi på en
teater och få se dessa strider
åskådliggjorda på scenen. Det är Goacor.
icke Balzacs medkänsla, utan
logiken i hans fantasi som i första hand verkar beklämmande och
gripande. Helt annorlunda är det hos Gogol. Läs blott historien om
kappan — denna kappa, som bildar den stora händelsen i den stackars
beskedlige och fattige kopisten Akaki Akakievitschs liv! Förgäves
söker han få skräddaren att reparera den gamla kappan, som är så
tunnsliten, att han fryser i den, och därtill ådrager honom speglosor
från hans kollegers sida.
Så börjar han tänka på att försöka skaffa sig en ny. Han sparar
och sparar och lever på ett sätt, som riktigt kunde väcka medömkan.
Men medan han går i sina drömmar om den nya kappan, känner han
den redan på sina axlar, han talar jämt med skräddaren om den, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
