Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Öde och nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDE OCH NEMESIS.
kan han ej. Leva i kärlek kan han endast med de milda och blida,
med sådana kvinnor som en Melittion, en Kreusa.
Grillparzer är en tragiker, som står med mer än ena foten på
idyllens område. Därför blir Sappho och Medea offer för nemesis, och
därför bliva de tragiska gestalter. Även i ett så enkelt kärleksdrama
som »Des Meeres und der Liebe Wellen» har Grillparzer fått in
nemesistanken. Hero trotsar mannen, därför att hon sett sin moder
tyranniserad av fadern. Hon känner inom sig, att hon är bestämd för något
högre, och med hänförelse låter hon viga sig till Artemis’
jungfruprästinna. Men under själva invigningsceremonien faller hennes öga
på Leander och hans på henne. Lågan är tänd, och med makalös
dramatisk verkningsfullhet skildrar Grillparzer, hur den invigning, som
börjat med så stor hänförelse, fullbordas under vacklan och inre
motstånd. Och när kvinnan till sist segrar inom henne, så segrar hon som
en nemesis; först i döden kunna de båda älskande tillhöra varandra.
På detta sätt förvandlas den yttre ödestragedien till en inre.
Människan kommer en gång att följa det vilda modet i sitt bröst, och
därmed är steget taget för alltid. Finast och mest sublimt har detta
kommit till uttryck i tragedien »Libussa». Denna tragedi är det mest
egendomliga av Grillparzers skådespel, därför att det tragiska i densamma
just är idéproblemet. I den yttre handlingen kommer ingen tragik
till synes. Libussa möter Primislaus en dag, då hon under en ritt råkat
vilse, och fattar kärlek till honom. Hon lämnar sina systrar,
spåkvinnorna, och låter utropa sig till böhmarnas drottning. Men landets
stormän fordra, att en man skall vara deras härskare. Primislaus och
Libussa finna varandra och hängiva sig helt och fullt åt varandra —
dock först efter många växlingar i det yttre händelseförloppet och
efter det de å båda sidor länge kämpat med sin stolthet — och Libussa
korar nu Primislaus till konung.
Ytligt sett förefaller det under förhandenvarande förhållanden
besynnerligt, att Libussa insjuknar och dör, medan Primislaus bygger
borgen i Prag. Men Grillparzer har här fått fram det tragiska
momentet genom att betrakta det i en egendomlig idébelysning, vilken
säkerligen har sin källa i Schopenhauers pessimistiska åskådning och starkt
erinrar om den moderna teosofien. Libussa tillhör systerkretsen i det
ensliga tornet, en spådomsvärld utanför den vanliga världen. Dessa
systrar leva icke med i människolivet; de dväljas i stället på andens
evignetshöjder, de skåda in i framtiden och känna vad som sker
fjärran ifrån dem.
Men Libussa strövar omkring på skogarnas villande stigar, och
genom mötet med Primislaus har även hennes sinne kommit på
villovägar. Hennes åtrå efter en mans kärlek har vaknat, och även om
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
