Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENGELSKA ROMANEN.
tyserar alla dess enskildheter, Keller däremot går mera rakt på sak
i sin uppfostran; han är skolläraren, som inte låter oss slippa, förrän
vi förstått hans mening. Han kan rent av skriva en direkt
uppfostringsnovell, om hur fru Regel Amarain leder sin yngste son
på den rätta vägen till och med långt efter sen han gift sig och satt
eget hushåll.
Kärnan i Gottfried Kellers livsåskådning är dyrkan av den sunda
mänskligheten; man har träffande sagt, att hans personer kunna
indelas i »de goda» och »de icke goda», alldeles som medeltidens roman
gjorde. De goda ha hjärtat på rätta stället och kunna ta tag i arbetet,
när de komma på en för deras natur passande plats. De äro icke ofelbara,
men de kunna uppfostras. Fara de
vilse, kunna de leta sig fram till det
rätta och vilja göra det, när de fått
tänka efter. De kunna också handla
orätt, när blodet skummar i deras åd-
ror, men de gottgöra sitt fel, när de se
att de begått ett sådant. Berömda äro
hans kvinnofigurer: de stråla av frisk-
het och naturlighet, och han förstår
deras vardaglighet, deras behagsjuka,
ja, deras trots som vill lägga alla män
för deras fötter. Präktig är hans
skildring av den stolta unga fröken
Küngolt i »Dietegen», som i festens eld
dansar med alla riddare och svenner
FRrTZ REUTER. och inte drar sig för att begagna en
kärleksdryck för att få dem alla att
löpa som galna efter henne. Hos henne är det bara ett brus i blodet,
som hon dyrt får försona, men hennes natur är lika ofördärvad för det.
Keller älskar allt som står i förbindelse med denna sunda natur.
Han älskar det arbete, som härstammar från den sunda naturens
verksamhetsbegär. Han älskar framför allt festen, som skapas av den
sunda naturens överflöd och som samlar alla de glada. Han älskar dans
och sång och bägarklang och inte minst festtalen med den samlade
tanken. Han har överseende med lättsinnet, när levnadslusten
skenar över skaklorna, och trotset, när det vill riva ner skrankorna.
Däremot hatar han allt som visar fattigdom på natur, både den
sura rättfärdigheten hos de näriga dygdemönstren och det oärliga
lismandet, den lömska beräkningen, koketterict, som smyckar sig med
känslor för litteraturen, och den sliskiga hjärtlösheten. Och inte
minst hatar han de lurande politikerna, som inte ha en enda frisk idé,
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
