Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kraftförlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTFÖRLUST.
dan hon alltid är vuxen de tillfälliga små uppgifterna och är medveten
om att hon mäktar dem; därför känna vi »Dame Durdies» trollspira
och den rika källan av liv i en Agnes’ goda milda omtanke och tröstande
förstående. Thackeray har dyrkat den sig blint underkastande
hängivenheten hos en Amelia Sedley och en Lady Esmond; hans skildring
av det förhäxande hos kvinnorna möter oss visserligen med kylig
bitterhet hos en figur sådan som Rebecca Sharp, men också med varmare och
djupare teckning i hans underbara gestalt Beatrix i »Henry Esmond».
Men framför alla andra är Turgenjev kvinnornas skald. Hos honom
lyfta de sig högt över männen, de äro vampyrer, de äro hjältinnor,
men de äro i jämnhöjd med sitt öde. Skildringen av Maria Nikolajevna
andas hat och berusning, av Irina i »Kraftförlust» medlidande och
berusning. Med vilken stillsam ironi är inte teckningen av den passiva ryska
Hedda-Gabler-typen utförd i skildringen av Anna Sergejevna Odinzovt
Hon möter Bazarov med lockande förtrolighet, men håller skräckslagen
händerna avvärjande framför sig under hans vilt lidelsefulla
kärleksförklaring; undan hans våldsamma omfamning flyr hon till husets
mest avlägsna vrå och skulle ha skrikit högt, om han kommit till
henne. Och likväl, då hon sedan i spegeln får syn på sitt svagt
tillbakaböjda huvud och »det hemlighetsfulla leendet» i de halvt tillslutna
ögonen och kring de halvöppna läpparna, tyckes denna bild säga
henne något, som på ett besynnerligt sätt förvirrar henne. Men så
avbryter hon: »Fred och ro är ändå det bästa.» Slutligen gör hon ett
förnuftsparti och blir nästan lycklig.
Det är en underbar självklarhet över varje drag i dessa
kvinnobilder. De som äro vampyrer suga männens hjärteblod så säkert och
lugnt, att det är något som förstås av sig självt. De ömma och fina
själarna äro skildrade utan sentimentalitet, de uppoffrande utan självisk
affektation. Turgenjev förstår dem alltigenom; därigenom bli de alltid
naturliga, och därigenom blir hans skildring fulländad konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
