Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Tendenslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI.
TENDENSLITTERATU R.
Om man än inte kan skilja bestämt mellan optimism och
pessimism inom juste-milieu-riktningen, så blir det likväl den
karakteristiska huvudskillnaden, att några författare likväl först och främst
vilja förbättra världen, medan däremot andra se denna sådan den är
med vemodiga blickar; men deras håg är att leva och känna med i det
ädlas lidanden, strider och nederlag. Kronologiskt låta dessa
riktningar inte skilja sig åt; inom juste-milieu-riktningen äro de samtida,
liksom Lamartines optimism och Vignys pessimism voro samtida inom
den romantiska litteraturen. Tolstoj är en typisk förbättrare,
Dostojevski en typisk betraktare.
Det som förbinder dessa två riktningar är den sympati, som de
känna för sitt föremål. Kärleken till friheten och till allt som ger
människolivet värde är inte mindre levande hos Turgenjev än hos
Dickens. Om han också skildrar det ädlas nederlag i världen, så sluta
vi läsningen av hans böcker med en innerligare känsla av det och en
varmare tro på dess ideala rätt att härska över hjärtan. Betraktelsen
är ingen kall betraktelse; dessa människor äro icke sedda genom
förstoringsglas, deras inre är inte blottat med dissekerkniv och pincett.
Deras öde, deras svaghet och lidande ha setts med hjärtats förståelse.
Däri är denna riktning motsatt den franska naturalismen, som
intresserar sig för ämnen och personer såsom observationsföremål, men ej
står i ett deltagandets. förhållande till dem.
Man har ofta sagt, att 1800-talet har blivit alltjämt mörkare i sin
livsåskådning, och detta är fullkomligt riktigt i fråga om
utvecklingen av de bägge riktningarna i juste-milieu-romanen. Världen
är inte alls så ljus i Björnsons moderna romaner som hos Dickens,
och hos Tolstoj är den alltigenom fördärvad. Turgenjev ger endast
en olyckans idyll, medan man om Dostojevski träffande citerat Fausts
ord: »„Der Menschheit ganzer Jammer fasst mich an.»
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
