- Project Runeberg -  Litteraturens inre utveckling under det nittonde århundradet /
132

(1924) [MARC] Author: Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Tendenslitteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TENDENSLITTERATUR.

Detta har emellertid sin grund ej blott däri, att århundradets
människor blivit dystrare, utan även däri, att litteraturen blivit starkare.
Dels har den fått känslan av att vara mäktigare i förhållande till
samhället och därigenom fått en starkare känsla av sin plikt att allvarligt
taga hand om dess förbättring. Litteraturen har blivit stridslysten,
den har blivit »tendenslitteratur». Men framför allt har det sin grund
däri, att begäret efter intensitet i poesi och människoskildring vuxit
under hela århundradet. Allt mer och mer har man velat blotta
människohjärtats innersta och djupaste, visa dess avgrunder och det

gränslösa i det, visa striden mellan

det ädla och det låga hos en män-

niska, mellan hennes yttre och

hennes inre — kort sagt, genom

hela 1800-talet har man sökt visa

livets oändliga makt i det män-

niskoöde man ställt framför oss.

Därför har man mer och mer sökt

göra ämnet inhemskt, ty verkan

förnimmes våldsammare, när det

hela försiggår i en krets, som vi äro

förtrogna med. Därför har man

brutalt ställt vårt eget samhälles

synder inför våra ögon. Därför har

man uppsökt karaktärer och lev-

nadsöden, som synas ligga utanför

den normala erfarenhetens gränser.

Leo Tolstojs författarskap är

liksom en resumé av hela den rö-

ToLsTOJ. relse, som frambragt den sociala

tendensromanen. Hos honom har

den löpt linan ut; det konstnärliga har trätt mera tillbaka; ehuru man

märker, att Leo Tolstoj är och förblir den store konstnären, är det inte

konsten det gäller. Det gäller vad som skall göras för att människornas

liv skall förädlas. Tolstoj står som den obeveklige idealisten och för-

klarar hela samhället krig. Sitt ideal har han städse sökt; han har

utvecklat sig ur den gamla romantiken, som fört honom till en obe-

tingad förening av realism och idealism, ur vilken hans
författarskap får sin flykt och sin höghet.

Han började som romantiker hos kosackerna. Men hans
kosackroman skildrar livet i »aulen» just som det var på den tiden, utan
någon gyllne sky för ögonen. Hans hänförelse för dessa kosacker — den
var lika ärlig som någon romantikers, men den var av annat slag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 03:02:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inreutv/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free