Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Det gränslösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
DET GRÄNSLÖSA.
Tendensromanen, så som den företrädes av sin radikalaste
konstnär, Leo Tolstoj, har dock en viss prägel av att härstamma från
justemilieu-romanen. Den andra riktningen däremot tager från Turgenjevs
novell till Dostojevskis roman ett sjumilasteg, som för den långt
utanför allt som kan kallas juste-milieu. Här är full romantik. Turgenjev
ser, att förhållandena äro människorna övermäktiga och att
människorna äro svaga, så att de lätt övermannas. Hos Dostojevski ligger det
förtvivlade däri, att människor och förhållanden äro lika väldiga.
Dostojevski känner med ångest, att livet är oberäkneligt, och likväl förnimmer
han samtidigt, att det utvecklar sig efter dolda, obevekligt
konsekventa lagar. Han förnimmer det demoniska i människors väsen, som
gör dem förfärliga och sublima. Denna människoskildring är skapad
av en ande, som kommer från tillvarons yttergränser. På
avrättsplatsen och i »de dödas hus», det sibiriska fängelset, har denne Dostojevski
vaknat, där har han känt sekundernas evighet och tomhetens vissna
år. Där ha hans fantasifigurer fått det vildsinne, som är över förmåga;
det vildsinne, som i sin växande lidelse hånar livet och vad livet kräver,
när de hetsas av »insekten» i sitt blod. För Dostojevski är
mänsklighetens karaktärsmärke gränslöshet. I uselhet och lidelse, i förbrytelse,
fromhet och helighet, i förtrytelse och samvetsagg ha alla hans
gestalter något övermänskligt. På ett sätt motsvarar hans
människouppfattning Balzacs: hos båda är lidelsen enarådande i människans
sinne och känner inga gränser för sitt herravälde. Men hos Balzac är
den sociala betraktelsen framträdande; han uppskattar lidelsen efter
den välvning som den vållar i familjens villkor, levnadssätt och
sociala ställning, han uppskattar den matematiskt och låter oss se dess
verkningar. Dostojevski betraktar lidelsen från den personliga sidan;
han bryr sig icke om, hur människorna bo och kläda sig, utan visar oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
