Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Det gränslösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GRÄNSLÖSA.
hur lidelsen stämplar deras inre, deras tankegång och uppfattning,
hur den lever i varje ord, som utgår ur deras mun. Lidelsen är
besatthet, människorna känna den susa i sitt blod, de veta, att den hör till
deras väsen, och därför måste de låta den tala, annars kunna de inte
vara sig själva. Därifrån härstammar den hänsynslösa våldsamheten
i deras uppträdande och tal, den djupa ironi, varmed Dostojevskis
skildring förstår att samtidigt låta dem blotta och pryda sitt väsen.
Man behöver bara dra sig till minnes det blida och godmodiga sätt,
varpå suputen Marmeladov i
»Raskolnikov» berättar, hur
hans snälla dotter Sonja gått
och sålt sig åt prostitutionen
för att skaffa sin stackars far
de trettio rublerna. Eller
också tänk på den säkerhet,
varmed Dostojevski i sin
berättelse »Krotkaja» hela boken
igenom låter mannen berätta
om den småaktighet och
lumpenhet, varigenom han drivit
sin unga hustru till förtvivlan
och bitterhet och hur han
tagit livet av henne. Genom
denna gränslösa ironi och
detta frammanande av
besattheten kommer
Dostojevskis roman att jaga fram till
scener, som äro en ren
häxsabbat av mänsklig vildhet
och uselhet. Gravölet hos DosroJnvsKkr.
Marmeladovs i »Raskolnikov»,
knejpscenen i Mokroje mellan Dmitri, Grusjenka och polackerna i
»Bröderna Karamazov», scenerna på Myzjkins rum, då Burdovski och
hans kamrater framställa sina krav på fursten och ömsesidigt blotta
sina gemenheter i »Furst Myzjkin», kunna tjäna som exempel. Det är
scener, som ge en intrycket av att man är på ett dårhus, de äro vilt
löjliga och göra en på samma gång förtvivlad, de äro otroliga och
ändå verka de ohyggligt genomlevda. Det mänskliga är här liksom
på andra sidan verklighetens gränser.
Dostojevskis miljö är företrädesvis storstäderna med deras last
och uselhet, deras palats och stinkande gränder, deras febrila jakt
efter njutningar och efter ett par styver för att mätta en mage som skri-
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
