Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Naturalism och problemdrama i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISM OCH PROBLEMDRAMA I FRANKRIKE.
världshändelser i striden om ett arv och en handelsrörelses fram- och
tillbakagång. Naturalismens store kritiker Taine skrev sin berömda
avhandling om Balzac alltigenom till förklaring och försvar, och denna
avhandling är en milsten i naturalismens skapelsehistoria. Taine
framhöll, att det var släkttycke mellan naturvetenskapsmannens
uppfattning av naturföreteelserna och romanförfattarens
uppfattning av karaktärer och samhällstillstånd. Därav följde, att
romanförfattaren skulle se på sitt ämne med en vetenskapsmans lugn;
romantiken omdanades till forskarens intresse för undantagsfallet,
och framför allt bragte Taine
genom denna sin jämförelse
med vetenskapen litteraturen
så långt bort från all borger-
lig moral som någon roman-
tiker kunde önska sig. För den
analyserande framställningen
voro »dygd och last produkter
lika väl som socker och vi-
trioln. Taines kritik hade
ställt sig under utvecklings-
lärans fana och kom att skjuta
raskt i höjden. Redan roman-
tiken hade i sin kritik tagit
sikte på det mänskliga inne-
hållet i litteraturen. Roman-
tikens store kritiker Sainte-
Beuve sökte sig från diktver-
ket tillbaka till författaren.
TAINE. Taine sökte sig i sitt första
huvudverk, »Den engelska
litteraturens historia», ännu längre tillhaka. Liksom Darwins skola
i naturvetenskaperna framhöll, att arterna i djur- och växtvärlden
anpassade sig efter sina omgivningar, gav ett litterärt arbete enligt
Taines åsikt icke blott uttryck åt sin författares individualitet, utan
vore därjämte bestämt av hela den krets, vari han levat. Begreppet
»historisk grupp» var därigenom uppställt, och Taine sköt det till den
grad i förgrunden, att det individuella hos författarna trädde i skuggan
för de sidor hos dem, genom vilka de blevo tidstyper. De olika
författarna tycktes sålunda företräda skilda arter av det som Taine kallade
den »härskande förmågan» inom gruppen i dess helhet. Vad som för Taine
vart den avgörande åskådningen i hans historiska och
litteraturhistoriska skildring kom att inverka på romanförfattarnas uppfattning av
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
