Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Naturalism och problemdrama i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISM OCH PROBLEMDRAMA I FRANKRIKE.
tidsålder, då »människan antingen var ett hemskt och brutalt djur
eller ett hemskt och listigt djur». Hans romantiska fantasi är
inspirerad av hans världsförakt.
Hur har han ej i sitt moderna mästerverk, »Fru Bovary», sökt
upp och i sin skildring smekt Emma Bovary och apotekaren Homais
såsom representanter för vad han hatar mest, vrångbilderna av hans
eget romantiska begär och frisinnet Emma är romantiken efter recept
från dussinromanerna, romantiken som snobberi. En bal på slottet
i grannskapet gör slut på hennes frid: i tolv timmar har hon levat i
den fina världen, hur skall hon sen kunna vända åter till
vardagligneten? Doktor Bovary måste för hennes skull flytta till närmaste
stad. Hon svärmar i det blå med en kontorist, och när en tränad karl
presenterar sig med den allmänneliga förförarlitanian, behöver han
bara plocka den mogna frukten. Hon överväldigas, berusas, och när
hon kommer hem, jublar hon hänryckt: jag har en älskare! Det var,
säger Flaubert, som om hon fått en ny mognad som kvinna; nu kan
hon ju mäta sig med sina romanhjältinnor. Förhållandet utvecklar sig
enligt receptet från romanerna, och då älskaren tar avsked, är hon
nära döden, faller i ett stilla religiöst svärmeri, i vilket hon njuter av sina
lidanden. Naturligtvis är hon nu färdig att börja med älskaren n:o 2,
blir fräck, yppig, lysten efter sinnesberusning och slösaktig. När då
de hemliga skuldposterna hota att komma i dagen, tar hon in arsenik.
Romanhjältinnan är fullständig, och det helas uselhet fullbordad.
Alla dessa svärmerier och förvillelser demonstrerar Flaubert ytterst
noggrant, och man känner, att det bittraste i allt är, att det hela är
ingenting. Fru Bovarys romantik är absolut innehållslös, och av denna
innehållslöshet har Flaubert givit oss en bild, där varje drag lever
och det hela hänger tillsammans som länkar i en den mest
obevekligt logiska kedja.
Motstycket till fru Bovary är Homais. Han är, säger Faguet,
»född odödlig». Hans ansikte strålar av självförnöjdhet, i hans mun
avrunda sig de stora orden och de klingande fraserna. Han
dyrkar vetenskapen, han lär känna dess resultat i tidningarna, han gör
också själv vetenskapliga observationer — på termometern. Han
försvarar vetenskapens och kulturens sak mot prästerskapets förmörkade
ande. Han är själv en allvarsman, som tror på Voltaires, Rousseaus,
Bérangers och alla »goda människors» Gud. Han är ingen fanatiker,
han kan beundra mästerverk av en motsatt åskådning, om de äro
erkända. Han ivrar för framåtskridandet, får andra att våga sig ut
på hal is, hjälper till vid de teoretiska överläggningarna, stöter i
basun i tidningarna, låter de andra taga på sig ansvaret, när det går galet,
och är ivrig för att de inte skola uppgiva det stora vågstycket efter
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
