- Project Runeberg -  Litteraturens inre utveckling under det nittonde århundradet /
165

(1924) [MARC] Author: Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Den moderna lyriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN MODERNA LYRIKEN.

om de poetiska stämningsutbrotten i Goethes ungdomsdiktning. Men
de europeiska nationernas tusenåriga kulturspråk hava icke så lätt för
att låta förvandla sig till interjektioner, och till och med våra poetiska
tankar likna alla andra tankar därutinnan, att de kräva sammanhang.

Vid sidan av Swinburne må omnämnas Matthew Arnolds klassiskt
formade dikter och James Thomsons »City of dreadful night», den mörka
förtvivlans diktning. En ny ton kom i lyriken liksom i novellen med
Kipling, en musikalisk, understundom rent av drillande form, stark
och ordknapp stämning, rask och saklig stil. Även en mängd andra
författare kunde vara förtjänta av att nämnas.

Men av större betydelse än alla dessa diktare är den impuls, som
den engelska poesien fick från Österlandet. Omkring år 1860 blev
persiern Omar Khayyám’s diktning från 1200-talet översatt; den hade
en starkt gripande verkan, den är rik på liv och tankar och bedårande
till uttrycksformen. Och i vår tid har indiern Rabindranath Tagore
utgivit sina dikter på engelska. Här hava vi det färgrikaste inslaget
i vår tids engelska poesi. Här stå vi inför en fantasimakt och en
bildprakt från tropikernas underbara värld, ett indiskt tankedjup, som
sträcker sig långt nedom verkligheten, som alltid sänker sitt lod för
att nå själva grunden för tillvaron.

* Ö

*



Den franska lyriken står efter 1850 ännu mer under Victor Hugos
herravälde, än romantikens lyrik hade gjort. Victor Hugos poesi hade
slumrat in på 1840-talet, politiken hade på det hela taget slukat
intresset för poesien. Men den steg till ny makt i Hugo. Det skedde
därigenom, att de starkaste strängarna i hans egen personlighet rördes.
Hans nygifta dotter och hennes man drunknade på en segeltur, och han
blev nästan krossad av denna olycka. Men hans politiska intresse
vaknade; om än långsamt, följde han dock med i tidens rörelser, och
då de gripit honom helt och hållet, trädde han fram i första ledet. Var
han konservativ 1848, stod han 1849 bland yttersta vänstern och stred
som en rasande agitator mot Napoleon III:s statskupp. Detta gjorde
honom landsflyktig i aderton år; som den store landsförvisade satt han
på ön Jersey i Engelska kanalen och senare på ön Guernsey. Hugos
faderskänsla, hans känsla för sitt folk och för de breda lagrens lyftning,
hans hat till tyranniet, hans stridslust och först och främst hans
självkänsla uppröras i sitt innersta djup och växa till sin största höjd. Han
satt som en profet på sin ensamma ö, spanade mot framtidens ljus
och sökte rädda tron för sitt folk och bevara tron på sitt folk.
Därför får hans poesi nu sin rätta flykt och stridsstyrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 03:02:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inreutv/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free