Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
av samhällets spetsar. Ja, den aggressiva tonen gentemot sarnhället
är starkare i denna tids romandiktning än i den närmast följande
tidens. Och dock förmärker man hos de yngre författarna — Meredith
och Hardy äro de mest betydande bland dem — en revolution i
sinnelaget, ett begär efter att vända upp och ner på värdena och en djup
samhällspessimism, vilka voro främmande för de äldre författarna.
Den äldste är George Meredith. Han är jämnårig med Ibsen, och det
finns dessutom hos honom ett och annat, som påminner om denne.
Hans tankegång är orubbligt
konsekvent, han ingår ej på
någon som helst köpslagan, han
glädes åt det paradoxala i
karaktärer och situationer, och hans
ironi tränger igenom allt. Om
redan detta gör honom till en
föga tillgänglig författare, så
kommer därtill, att hans stil är
ännu mera skrämmande; den är
knagglig och barock, men den
glimmar i tusen nyanser, den
suggererar otaliga intryck, och
den skimrar av mångfaldigt liv.
Meredith är först och främst
psykolog. Handlingens yttre
förlopp tog han ofta från memoarer
och historiska skildringar; men i
sin tanke upplevde han
situationer och personer, han
analyserade, vägde och mätte dem. Det THOMAS HARDY.
blev dock ingen abstrakt analys;
på botten hos Meredith låg en friskhet och färdighet, som kommo
personer och scener att framträda i klar belysning. Hans unga flickor äro
underbart friska och behagfulla. Dickens’ unga flickor äro bleka i
jämförelse med dem. Meredith förstod att giva dem på samma gång modern
intelligens och det livliga temperament, som gör dem evigt unga.
Gentemot sin tids uppfattning ställde han sig otillgänglig; hans
älsklingskaraktär är Neville Beauchamps, som just därför att han är
adelsman känner sig förpliktad att gå i spetsen som radikal frihetskämpe.
Adelsmän skola vara ledare. Beauchamps behärskas helt och fullt av
sin rättskänsla; varhelst han finner det rätta, offrar han sig själv,
sitt rykte, sina utsikter. Sund, karg och temperamentsfull, faller han
igenom vid valet, därför att han uppträder utmanande. Detta är
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
