Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Naturalismens utbredning och omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UTBREDNING OCH OMDANING.
Merediths ideal: riddaren av den moderna skepnaden, redo till kamp
mot allt förtryck och alla beskärningar av friheten.
Sådan var den hållning Meredith intog till opinionen i sitt
fädernesland. Hans hjältinnor äro typiskt oengelska, och hans skildring
mynnar alltid ut i ett försvar för det, som ställer dem i motsats till
det reguljärt engelska. Just därför att de voro främlingar, vädjade
de till Merediths förståelse för dem, och hans blick fann hos dem det,
som utgjorde grunddraget och som över dem spred sitt säregna skim-
mer. Till följd härav bliva dessa
romaner en sällsam blandning av
tankearbete och den frodigaste
livsinstinkt. De äro
mångskiftande, de gömma visdom, öst ur en
källa av rik erfarenhet, de röja
en blick, som förmår se, och de
innehålla därtill scener, som äro
ren lyrik. De äro präglade av
intensiv konst och av genialt
mänsklig instinkt. Men de äro
svårtillgängliga och barocka — de tala,
som om de anförtrodde sina läsare
hemligheter.
Merediths värld är den
engelska aristokratien. Thomas Hardy
hade, när han skrev sina
Wessexnoveller, landsbygden till
skådeplats för sin diktning. Men det var
ej någon bondeidyll han skapade.
GEORGE MEREDITH. Hans romaner äro tragiska, och
drivfjädern i dem är den tragiska
ironien. Hardys romaner handlade om den tillfälliga handlingen av
lättsinne, och följdkedjan rullas obevekligt upp, tills den slutar med död
och undergång. Människorna äro icke herrar över sitt eget öde — dettas
trådar spinnas av slumpen och av nödvändighetens lag. Detta
nyckfulla öde gör de lugna rasande, det driver den rena Tess D’Urberville
till älskogssynd, förtvivlan och mord, och dock förblir hon under alla
dessa fasor samma rena själ. Och vilka ödessnaror slungar icke den
bedårande Sue Bridehead kring den stackars »okände» Judas’ hals!
Hon är trogen och hörsam mot sin egen stämning, och den härskar
alltid och obetingat över henne. Men ur hennes impulsiva görande och
låtande framspringa så alla de tillfälligheter, vilka bliva
utgångspunkter för ödesmakten i hans liv. Ironien är hos Hardy livets stora lag.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
