Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Strömningar efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMNINGAR EFTER NATURALISMEN.
Schnitzler är den
älskvärde, den blaserade; han
ser, han förstår, han småler.
Han är barn av det lättfotade
Wien, och det är en bedårande
Wienatmosfär av lättsinne
och svärmeri, som ligger över
hans »Liebelei», där förhål-
landet börjar i lust och gam-
man som en osynlig
spindelväv och slutar med tragik.
Han skildrar de flyktiga
känslorna; hans Anatole är
vivören, som går från den ena
kvinnan till den andra och är
än bedårande, än löjlig. Men
livets spänning ligger över
dessa scener. Känslan i all
dess förvirring är Schnitzlers
element, och en hel karneval
av sådan förvirring har han
tecknat i »På Gröna
papegojan», där alla erotiska
förvecklingar hava till bakgrund
den stora omvälvningen år
1789.
Frank Wedekind är en
dramatisk logiker; han är
moralist och fantast. Hans
tanke rör sig alltid om
erotiska ämnen; han kräver full
upplysning på det erotiska
området för den uppväxande
ungdomen, han kräver rätt
för den fria kärleken, och han
behandlar utsvävningar av
alla slag. Sina ämnen har
han utspekulerat: det är ett
Strindbergskt
experimenterande med brott och olycka,
det är Shaws hårdhjärtade
löje och psykologiska disputa-
ÅRTHUR SCHNITZLER.
FRANK WEDEKIND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
