Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bergsons kunskapsteoretiska motivering: intuition och intellektuell åskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
analogien med Fichte är nog i grunden intimare,
utom det att på den punkt, det gäller, Fichte
alltid måste betraktas som huvudmannen och
den egentlige inmutaren.
För det vanliga sunda förståndet torde både
Bergsons och Fichtes teorier te sig som en
galenskap. Vad vill man göra med Bergsons
rörelse, vari intet finns som rör sig? Eller med
Fichtes »Thathandlung», vari intet finns som
handlar? Det ena tycks icke vara bättre än det
andra. Men det finns en skillnad. Den Fichteska
omöjligheten är ett gränsfall, vars väsen just
är att ej kunna fasthållas, men den Bergsonska
omöjligheten kräver att få stanna kvar för
medvetandet, att dröja innanför gränsen som ett
föremål för vår erfarenhet — just vad Fichte
sade så energiskt nej till. Den intellektuella
åskådningens rena handling är en förutsättning för
erfarenhet, men kan själv aldrig falla innanför
erfarenhetens gräns.
För egen del håller jag mig utan tvekan
till Fichtes linje, men det finns annars ingen
anledning för mig att här träffa ett avgörande;
vad som på denna punkt synes mig angeläget
är att ur den metafysiska härvan taga ut
intuitionsproblemet som en fråga för sig. Icke så
att dess sammanhang med metafysiken skulle
avklippas. Det går inte, även enligt min mening.
Intuitionens uppgifter tillspetsa sig alltid till
slut i den intellektuella åskådningens postulat.
Men innan vi komma till denna tillspetsning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
