Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkare. Vita vågkammar strömmade mot
stranden, vände och störtade åter tillbaka i havet. Och
mot dem jagade nya vågor. Plötsligt dök ett
fartyg upp till vänster bakom en klippa. Hon steg
upp, gripen av sinnesrörelse. Det var kanske
Donner med kapten Lyssjenko! Bara det
vore så!
Fartyget stampade hårt i den ena vågen efter
den andra. Två master stucko omväxlande upp
mot himmelen. Vera kunde icke taga sina ögon
från det nymålade skeppsbordet och den höga
kommandobryggan... Jo, verkligen! Det var
den! Nu hade hennes ångest för mannen
försvunnit. Hon tänkte icke ens på honom... Den
glada överraskningen närmade sig bukten. Hon
stod där upprörd och spejade efter den
välbekanta bryggan.
Vinden slet i hennes kjol och hennes hår. Hon
stod där och såg.
Nu hade fartyget stoppat, drejade bi, utstötte
ett klagande sirentjut mot stranden och...
avlägsnade sig plötsligt. En tjock, svart rök
bolmade fram ur skorstenen. Med vitt skum
sprutande om bogen styrde fartyget kurs mot öster.
Vera kände ett outsägligt medlidande med sig
själv, precis som om man hade satt ut henne på
denna öde kust. Hon ville ropa efter fartyget,
skrika. Det föreföll henne, som om allt hennes
hopp hade glidit bort och försvunnit med detta
fartyg och aldrig skulle komma tillbaka. Trött,
likt en gammal kvinna, lyfte hon korgen och gick
långsamt och böjd in i huset. Hon märkte icke,
att vattnet silade ned för hennes rygg i smala
små strömmar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
