Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
William höll på att reparera sin båt. För några
dagar sedan hade en sten gjort ett hål i botten
och tryckt in skeppsbordet på två ställen. Nu
lagade och diktade han det. Tjära kokade över
en eld bredvid honom. Och i närheten av honom
höll Vera på med att rulla upp långreven. De
skulle ut på havet dagen därpå.
— Nikolaj! Jag önskar, det blev en flicka!
sade Vera, då hon rullat upp den första
reven. Och jag känner på mig, att det blir så. Vad
ska vi kalla henne?
William blev stående med hammaren i luften,
och med stora ögon tittade han på sin hustru.
— En flicka, säger du! Hur kan du komma på
sådana tankar?
Han lät hammaren falla, sträckte på sig och
tog fram sin pipa ur bröstfickan.
— Jag vet inte. Jag tror det bara, svarade hans
hustru stilla.
William sög på sin pipa och spottade.
— Hm! En flicka. En glädjande
underrättelse, det kan man inte säga annat!
Han stod tyst en stund. Därpå spottade han
ännu en gång mellan tänderna.
— Men jag tror alldeles bestämt, att det blir
en pojke, jag. Och han ska heta Ssemjon efter
sin farfar.
— Men jag skulle gärna vilja ha en flicka,
sade Vera långsamt och bestämt. När hon blir
stor, kan jag ha hjälp av henne. Och vi två kan
då få tid för våra tankar.
William tog pipan ur munnen.
— Här ska man inte ha några tankar! Förstår
du? Här måste man arbeta. Här värderas
kraftiga händer och frisk hälsa som det förnämsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
