Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstatera, att tre män varit där. Men vem hade hållit
med den ene och vem med den andre eller vem
hade varit mot vem? Eller hade de slagits var
för sig? Han hade icke tid att fundera på den
saken. Åter spände han skidorna på sig.
Uppe på slätten fanns endast spår efter två.
Då hade alltså den besegrade blivit liggande
någonstans nere vid stranden. Kaptenen stannade
för att skjuta eller skrika. Men på nytt tänkte
han: »Jag har icke tid! Varje minut är dyrbar!»
Och så löpte han vidare.
Vorobjov och Bujok närmade sig emellertid
lugnt sitt mål. De hade knappt fått syn på det
vänliga ljuset från Williams fönster, förrän de
stannade.
— Hör du gosse, vi ska dra lott en gång till!
— Varför det? Jag har ju redan vunnit, sade
Bujok upprörd.
— Ja visst. Du har vunnit. Men det var på
fartyget. Och sen blev det ju... ja, hur ska jag
säga... liksom litet bråk. Allting hade ju kunnat
bli annorlunda. Men nu vill jag inte att vi ska
slåss utan dra lott!
Bujok granskade honom och övervägde
styrkeförhållandet. Och han greps av den fega
tanken att alltsammans kunde bli annorlunda.
Skulle han verkligen kasta sig i en fara en gång till
och släppa till sitt skinn?
— Din fähund där! Ditt kräk! skällde han och
såg rakt in i Vorobjovs fräckt skrattande ögon.
— Och du tror, att jag är en sån idiot, att jag
rymmer fältet utan strid? Å nej, din sötnos!
Vorobjov skrattade hest.
Bujok tog fram ett stycke papper ur fickan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
