Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på detta avstånd skulle kunna höra deras röster
igenom stormens tjut!
Båten drev allt längre. De voro ute på öppna
havet och mörkret blev allt tätare ...
Alice satt med huvudet nedböjt i händerna, och
Torvald märkte att hon grät.
Greta försökte ännu hålla sig tapper.
»Ät en apelsin, Alice», uppmanade hon. »Det
kryar upp en! Alldeles väldigt!»
Då och då, när en hög våg kom rullande, stänkte
vatten in. Torvald tog öskaret och började ösa.
Det var det enda han kunde göra. Och förmådde
han bara hindra att båten bleve fylld med vatten,
förmådde de bara hålla ut tills morgonen bröt in,
så skulle de väl ändå råka på någon ångbåt eller
seglare ... Men en svår natt bleve det.
De moln, som en stund betäckt himmelen,
började skingras och stjärnorna lyste fram. Men
vinden saktade icke av. Och de drevo allt längre ut
till havs.
»Lägg er ned på botten av båten», sade
Torvald till flickorna, »och försök att sova lite. Jag
skall hålla utkik.»
Och flickorna, som voro uttröttade och började
bli frusna, lydde hans råd.
»Måtte de sova», tänkte Torvald. »De behöva
hålla krafterna uppe.»
Han såg sig emellanåt omkring, spejande efter
något fartyg. Men för det mesta satt han och såg
uppåt stjärnorna, som tindrade stora och lysande.
Småningom greps han av sömnlust, och ehuru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
