Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föresatt sig att hålla sig vaken, föll hans huvud
ned mot bröstet, och han försjönk i en halvslummer.
Plötsligt spratt han till. Vad var det? Var det
ett stjärnfall? Något som blänkte till ... Nej, det
var — han trodde knappt sina ögon av glädje —
det var lantärnan från en ångbåt. En ångbåt som
tycktes styra kurs rakt emot dem.
Han uppgav en vissling, den gällaste han
förmådde åstadkomma.
Flickorna foro upp ur sin sömn.
»Vad är det, Torvald?»
I nästa ögonblick hade de upptäckt det
glimmande ljuset, som nalkades.
»Den här gången gäller det bara att inte låta
den komma för nära», sade Torvald. »De styra
kurs så rakt på oss att de, om de inte observera
oss, komma att gå över vår båt. Vi få vissla alla
tre på en gång.»
De stämde upp en samfälld vissling som inte
egentligen ljöd harmonisk men som tydligen hade
önskad effekt.
Från ångaren hördes ett kommandorop, varpå
farten saktades. En röst ljöd ut i mörkret,
ropande på engelska:
»Vem där?»
»Vinddrivna, som förlorat årorna», svarade
Torvald. »Få vi komma ombord?»
Ångaren kom långsamt närmare, en man böjde
sig ut över relingen och tycktes i det matta
stjärnljuset få syn på den lilla båten som låg där och
gungade på vågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
