Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången - Anna-Lisa till Malla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänheten huru en så snillrik man som Törneros dömde om
Geijer. Och — hvad tron I väl alla, mina vänner, om I viljen
vara rätt uppriktiga, att Törneros sjelf skulle tyckt om
att ett sådant bref, i en harmfull stund skrifvet till en
förtrolig vän, efter hans död blifvit offentliggjordt och tryckt?
— Ser det ej ut som vore det infördt mera som ett stöd
för deras påståenden som utgifvit samlingen än för att
proklamera den Dödes egna åsigter, hvilka han ju medan han lefde
ej fann lämpligt att offentligen uttala? — Hvem vet väl till
hvad ståndpunkt han kunnat upparbeta sig om han fått lefva,
eller till hvad uppfattning af sjelfva saken han kunnat komma?
— Min första känsla då jag läste det brefvet var Sorg —
ej derför att ett enda ord deraf var sig nytt eller oväntadt,
men först derför att det visade de efterlefvandes ifver att få
producera det och sedan derför att det genast föll mig in
att detta säkerligen skulle ge lastarenom rum och på annat
håll framkalla commentarier och reflexioner som skulle profanera
detta för mig så helgade minne. De uteblefvo ej heller —
och det var kortsynt att ej förutse det. Jag hörde ingen
som ej gaf det domslutet att det brefvet både skadade den
aflidnes minne och deras anseende som funnit nödvändigt att
införa det. Erik Gustaf var den ende som ej klandrade
detta steg — och sällan har jag funnit honom älskvärdare
och större än just vid detta tillfälle —! —
»Då jag talade om ’Sympathier’, så var det endast i
afseende på Geijers kamp för hvad han anser vara det
rätta. Att jag i många andra fall finner sådana här i
Upsala vet jag, Gud vare lof, mycket väl, ehuru det
visserligen bittert kostar på mig att här ej nu mera om honom
med någon kunna tala rätt ’aus dem Herzen’ — samt
veta att här den meningen råder — nästan som ett Sacrament!
— att en hvar som räknas till den s. k. oppositionen
tillhör den categorie hvari Atterbom i sina verser inrangerar
dem alla. Jag känner likvisst personer af denna
trosbekännelse för hvilkas caractèrer och handlingssätt jag hyser den
djupaste vördnad och vet förvisso att de ej ha mycket
gemensamt med Aftonbladet, Crusenstolpe m. fl. — Min
öfvertygelse är ock att man ej förbättrar de senare eller bringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
