Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En ny epok. Mottagningsaftnar hos Geijer. Bilder ur Sällskapslifvet. Knäck-kalas. En fågel Phoenix. Närmande från Hönsäter. En viktig fråga och ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
EN SVÅR STRID
— ibland har jag ändå nästan varit färdig att skrifva och
be dig göra dem till viljes. Det är förfärligt att tänka sig
att du kanske en gång själf — hvem vet — om missväxtår
och motgångar skulle omintetgöra alla dina sträfvanden —
skulle ändra tanke — ångra dig — och att både jag själf och
dina föräldrar då med rätta måste betrakta m i g som verkliga
orsaken till din olycka —! — Ack, förlåt mig! — Blif ej
ledsen på mig för hvad jag nu skrifver — tro ej, ack, tro
ej att det innebär något misstroende till din kraft, förmåga
eller uthållighet —! — Men efter din mors bref måste jag,
måste jag anse det som en pligt att, om än aldrig så mycket
mot min vilja, tala med dig om detta —!»
Af alla strider Agnes Geijer hittills haft att
genomkämpa, var detta helt visst den utan all jämförelse
svåraste. Hur allvarstungt hon kände sitt ansvar, ser man
bäst däraf att icke ens faderns bestämdt och tydligt
uttalade åsikt längre syntes henne som ett osvikligt
stöd. Hon hade hunnit en af de afgörande punkter i
lifvet då människan ej ens i den djupast grundade
auktoritetstro finner en tillflykt från nödvändigheten att själf
besvara pliktens och samvetets invecklade och
hjärte-rannsakande frågor. Men att de tviflets och ovisshetens
dagar som hon nu hade att genomlefva för henne
gjordes lättare genom den sympati och ömma förståelse
hvaraf hon i hemmet kände sig omgifven, därpå kunna
vi icke tvifla.
Naturligtvis kunde en så allvarlig kris i hennes
älsklingsbarns hjärtehistoria ej lämna den trofasta
»gudmor Malla» oberörd, lika litet som det kunde falla någon
in att ej med obegränsadt förtroende inviga henne i
alla frågans detaljer. Hon kastade sig också genast,
med vanlig energi och beslutsamhet, in i diskussionen
— efter hvad det vill synas till en början tämligen
starkt påverkad af de båda lifliga och talföra damer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
