Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Brunnsdrickning. Geijers sommararbete. »Om den Ny-Europeiska odlingens hufvudskiften» m. m. Geijers arbetsmetoder. »M. Amiel från Génève»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESI.ÄKTADE ANDAR 24
grunder sig derifrån rubba. Det är en stor, men ej på
en gång sig utvecklande, innerlig öfvertygelses seger...»
— Är det icke i själfva verket sig själf och sin egen
\
utveckling som Geijer omedvetet tecknar i dessa rader?
— De skulle, förefaller det mig, med knappast
nämnvärda förändringar kunna inflyta i hvilken Geijerbiografi
som helst, utan att någon skulle märka att de
ursprungligen skrifvits om en helt annan troshjälte och
reformator än Erik Gustaf Geijer. Ett icke mindre starkt
personligt intryck får man vid närmare granskning af
de utdrag han meddelar ur Luthers tal och skrifter och
de rent individuella, karaktäristiskt målande smådrag han
anför. Som belysande illustrationer till de akademiska
studiernas utveckling och mål eller till den Nyeuropeiska
odlingens hufvudskiften torde dessa utdrag äga ett
knappast märkbart värde; men så mycket mer betydande äro
de som bidrag till Geijers egen karaktäristik. Man
förstår så väl hvarför just dessa uttryck i sin stolta, kärfva
och enkla manlighet, just dessa drag af naiv
rättframhet och uppriktighet, just denna förening af
uppbrusande häftighet och barnslig hjärtegodhet måste hafva
synts honom så anslående att han ej kunnat underlåta
att teckna sig dem till minnes. Man förstår hur varmt
han måste hafva känt för en man »hvars häftighet var
ögonblicklig, men hvars kraft var lugn och sansad», och
som, trots alla tillfälliga förlöpningar och »faruter»,
alltjämt vid fullföljandet af sina stora syften och under
alla förändringar af det häfdvunna och traditionella som
frambragts af hans ord, dock städse »gick till väga med
ett saktmod som hans ifrigaste anhängare minst hos
honom kunde begripa». Man ser med hvilken kärlek och
glädje han alltmer fördjupar sig i studiet af Luthers
personlighet; man nästan ser honom, där han sitter bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
