Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själens vingar
319
i sin midt, mer än någonsin måste känna sig manade till
manligt arbete och kamp för allt som är godt och ädelt i
lifvet. Jag är glad att du fått vara med, känna och upplefva
allt detta, min Agnes; det blir en rikedom för lifvet, hoppas
jag. Också m i g skulle det göra oändligt godt att någon
gång åter få genomlefva sådana ögonblick. Intet är så skönt
och välgörande som att understundom känna sig rätt djupt
gripen, rätt innerligt rörd, rätt uppfylld af glädje och
hänförelse; då känner man sig höjd öfver stoftet, om ock blott
för några korta stunder. Platos myth om Själens Vingar,
som tillväxa i hvarje stund af ren glädje och sublim
förtjusning som man upplefver, till dess de slutligen blifva starka
nog att återföra den till dess ursprungliga hem i en högre
värld, är det skönaste jag vet; säkerligen innehåller den en
djup sanning . . . Tack för ditt sista bref med beskrifning på
kungabesöket, den stora konserten och allt annat vackert och
roligt du upplefvat; det beredde också mig en stund af
verklig glädje . . . Jag delade den med Gunnar Wennerberg,
som jag helsade på häromdagen och fann på äkta studentmanér
halfliggande i en soffa med boken framför sig på de
uppdragna knäna; han sände dig de hjertligaste helsningar. Det
är bra roligt att då och då få träffa en af de gamla
vännerna . . . Nej, nu har jag verkligen ej lust att skrifva mer.
Gud ske lof — vi träffas snart och som jag innerligt
hoppas — med glädje!!...»
Agnes hade redan förut meddelat att man nu »med
kraft och allvar» börjat tillredelserna till den stundande
högtiden, åt hvilken hon gladde sig så att hon ej kunde
sofva om nätterna, utan vaknade med hjärtklappning
och frågade sig om det verkligen kunde vara sant att
hon skulle få upplefva så mycken lycka: en ljus och
fridfull jul i hemmet med Adolf som gäst och utan en
enda störande baktanke, en enda svidande tagg i hjärtat:
— »En sådan jul som den Gud n u skänker har jag ändå
aldrig upplefvat!»...
Den blef också i många afseenden olik den före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
