- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Andra samlingen : 1845-1846 /
320

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Adolf kommer till Uppsala. Julafton i Geijerska hemmet. Geijers svar till Fryxell. En katastrof. Ångestfulla dagar. Tillfrisknande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

320 EN LYCKLIG STUND

gående — icke mindre glad, men betydligt mera
stillsam, mera helt familjefest i ordets innerligaste
betydelse. Då Adolf Hamilton ett par dagar före julafton,
efter en af de »kurirfärder» genom halfva Sverige för
hvilka han var beryktad, i skymningen körde in på
gården till Geijerska huset, där man redan ett par
timmar spejat och lyssnat efter klangen af hans slädbjällror,
strålade ljus ur alla fönster bakom nystrukna gardiner
och blanka rutor, brasor sprakade i alla kakelugnar,
kaffebordet stod dukadt, skinande af silfver och damast och
doftande af saffransbröd — med ett ord, allt lyste af
hemtrefnad och högtidsstämning för att mottaga den
efterlängtade gästen. Geijer själf var icke litet stolt öfver
att hafva varit den förste som »hörde bjällrorna» där
han satt i sitt arbetsrum; men han hade knappast hunnit
öppna förstuguporten då Agnes kom flygande utför
trappan, rakt i famnen på den öfversnöade och pälsklädda
gestalt som blott tagit ett enda språng ur släden och in
i förstugan för att sluta henne i sina armar. Kanske
var detta på det hela taget den lyckligaste stund de
hittills upplefvat och en af dem som längst med oförminskad
glans skulle stråla i deras minne. Med så oblandad glädje
hade de ännu aldrig träffats — så molnfri hade solen
ännu aldrig strålat öfver en lycka som visat sig nog
lifskraftig att äfven kunna blomma under kulna och stormiga
dagar.

Julgästerna utgjordes detta år, utom fästmannen,
endast af de tre sönerna och »morbror Knut»; men
familjekretsen var dock tillräckligt fulltalig för att skänka
den rätta julstämningen, den rätta känslan af festlig
samling och helgdagshvila efter årets långa hvardagsvecka.
Någon detaljerad skildring från någon af de personligen
deltagande föreligger ej denna gång; men genom en helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:19:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/2/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free