Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ISTIDEN’.
densamma och sedan se till, hvilka följderna däraf blifva.
Det är då för det första tydligt, att den eviga snön genom
sin öfvergång till dylik rörlig is icke obegränsat kan
tillväxa i mäktighet, då ja isen liksom rinner undan i samma
mån som den bildas. Lika litet kan denna is obegränsat
tilltaga i utbredning, ehuru isen är stadd i en Btändig
rörelse utåt, ifråD de områden där de alstras. I samma
mån nämligen som den skrider framåt och ned mot
dalarna, kommer den till trakter med mildare klimat och
blir därför utsatt för en allt starkare afsmältning. Den
når till slut en gräns, där afsmältningen blir tillräckligt
stor för att förvandla isen i vatten allt efter som den
skrider framåt. Denna gräns ger sig tillkänna därigenom,
att den nedskridande isens främre ända skenbart står
stilla. Om så några kalla, snörika år inträffa, som öka
isen, under det att afsmältningen minskas, kommer den
främre ändan af isen att rycka ned något längre;
omvändt om det inträffar några jämförelsevis milda eller
mindre snörika år, så tar afsmältningen öfverhand, och
isen förtäres hastigare, än att den genom rörelsen hinner
ersättas; det inträffar då ett tillbakaryckande af isens
främre gräns. Man känner ifrån många af vår tids
nedisningsområden dylika växlingar i isgränsens läge,
som måste tillskrifvas växlingar i temperatur- och
nederbärds-förhållanden.
Innan vi ingå på en närmare redogörelse för isens
rörelse och de däraf förorsakade förändringarna i jordytans
beskaffenhet, må vi ta en hastig öfverblick af jordens
nuvarande mera anmärkningsvärda nedisningsområden.
Det mäst betydande på hela norra halfklotet träffa
vi på Grönland, som till allra största delen är öfverhöljt
af en ismassa, hvars mäktighet helt säkert i medeltal
öfverstiger 1,000 m., kanske öfver stora sträckor når detta
tal dubbelt. Endast vissa kuststräckor, och i deras
grannskap en och annan hög fjälltopp äro fria från is. Denna
ofantliga landis är stadd i en långsam rörelse ut ifrån
landets inre. Till följd af sin mäktighet skjuter isen
långt ut i hafsfjordarna utan att brytas. När den emellertid
träffar på större hafsdjup, lösbrytas väldiga isblock till
följd af vattnets lyftkraft; denna företeelse, som försiggår
under häftigt dån och brakande samt^ framkallar
våldsamma brottsjöar, kallas af hvalfångarna för "isens kalf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
